Hmm.....

Oh, han var där. Trummisen. Har inte tidigare sett någon som kan spela triangel och se cool ut samtidigt. Och jag mitt fån vågade knappt titta. Det var för lite folk i lokalen och inte tillräckligt mycket alkohol i blodomloppet. Så i pausen tog jag mod till mig. Han satt någon meter bort och pratade med några kompisar. Jag spanade och han vred på huvudet och vi fick ögonkontakt, som han höll kvar. Lite skillnad att stirra en man i ögonen i nyktert tillstånd inom några stegs avstånd än att vrålglo smålullig genom trängseln i en fullpackad bar. Jag blev alldeles generad och fnissade lite hysteriskt mot min kompis.  Men kom igen, vad har hänt med mig senaste åren?? Som en liten skolflicka! Så tordes jag knappt titta åt hans håll under resten av kvällen och ignorerade honom totalt när vi skulle gå därifrån trots att han var precis i närheten. Nåväl, det var den kvällen. En ögonkontakt är bättre än ingen :)