Hmm.....

Vissa morgnar drabbas jag av total handlingsförlamning när jag står i garderoben och ska välja dagens kläder. Jag låter blicken glida längs hängarna, drar ut en låda här och där medans hjärnan upprepar som ett mangra "Vad ska jag ha på mig? Vad ska jag ha på mig? Vad ska jag ha på mig?".  

Eller så bara står jag där och gapar och gör ingenting. Imorse kom jag på mig själv med att bara stå där i säkert 5 min. Då fick jag säga till mig själv på skarpen (jag talar högt med mig själv ibland) - Nu får jag för fan skärpa mig, det är väl bara att välja nåt! Så jag slet ned första bästa tröja. Som tur var innebar just den tröjan att jag endast hade två olika par skor att välja mellan så det valet gick åtminstone snabbt :)

Så lyder en sammanfattning av helgen som varit. I torsdags insåg jag att jag inte hade något att ha på mig på bröllopsmiddag på lördagen. Detta föranledde en shoppingrunda "from hell" på fredagseftermiddagen och lördag förmiddag tillasmmans med halva Stockholms befolkning (kändes det som). Det fullkomligen kryllade av folk på stan som alla verkade fokuserade på att vara i vägen för mig i min hetsiga framfart. Jag provade desperat klänning efter klänning. Till slut sänkte jag ambitionsnivån från "skitläcker klänning" till "något jag inte känner mig ful i" och hittade till slut ett klädstycke som fick duga. Köpte dessutom en hel del alternativa tillbehör på öppet köp på lördagen.

Bröllopsmiddagen var en mycket lyckad tillställning. Jag hade blivit utlovad singel-sällskap till bordet och måste väl erkänna att jag med spänning sett fram emot detta. Tyvärr så uppstod inget tycke, överhuvudtaget, varken med bordskavaljeren eller någon annan för den delen. Men det gjorde verkligen inte festen sämre för det. Lokalen var fantastisk med utsikt över hela stan, brudparet oerhört stiligt, maten var god, vinet var fantastiskt (och gratis), människorna smarta och trevliga, lagom många tal och riktigt drag på dansgolvet som avslutning. Jag dansade som besatt i flera timmar (och lyckades även hälla i mig både en och tre drinkar). Klockan tre blev vi varsamt utkastade och tre av oss försökte utan lycka hitta något ställe att fortsätta partandet på.

Kom till slut hem, utmattad och nöjd, vid fyra-tiden på morgonen. Det var helt ljust ute och koltrasten sjöng för fullt. Tog emot lite att lägga sig då och jag övervägde en stund på om jag skulle ta med mig kameran till Observatorielunden för lite morgonfotografering men insåg sedan att det nog inte var en hit att gå dit helt ensam i feststass mitt i natten.

På söndagen mådde jag SÅ dåligt, värsta baksmällan i år tror jag. Jag svettades av varje ansträngning och det snurrade i huvudet till långt inpå eftermiddag. Det enda jag orkade med var att lämna tillbaka alla oanvända inköp på öppet köp och äta lunch på gräset  i Tegnerlunden. Efter det blev det soffa, läsk och chips och dåligt samvete över vad jag utsätter min lilla kropp för. Usch, nu får det dröja med festande ett tag!

- "Hur går det med kärleken då?"
- "Har du träffat någon ny kille?"
- "Träffar du någon trevlig pojke nu för tiden?"
- "Ingen ny flamma än?"
- "Och hur blev det med den där...jaha, ni är bara vänner nu"

Om man är singel får man vänja sig vid att ens privatliv tydligen är av allmänt intresse och för vems om helst att diskutera om och engagera sig i. Man får vänja sig vid att folk ställer närgångna frågor som det inte går att svara på utan att känna sig obekväm eller misslyckad eller som att man försöker förklara sig. Det är minsann ingen som frågar par rakt ut hur det går för dem - "Hur går det i sängkammaren då?", "Har ni börjat tröttna på varandra än då?", "Har du upptäckt alla hans dåliga sidor och ovanor än?"  Jag kanske borde kontra med sådana frågor i fortsättningen?

Suck, att bli utfrågad är sådär lagom roligt. Särskilt när det är släktingar. Särskilt när det är många släktingar. Särskilt när man är äldsta syskonbarnet/barnbarnet. Särskilt när ens lillebror är det enda ytterligare barnbarnet/syskonbarnet i hela släkten och även han är singel. Särskilt när man snart är 30 år och de antagligen hoppats på att man skulle satt en ny generation till världen vid det här laget. Min mormor påminner mig i alla fall inte om att hon hade 5 barn vid min ålder, tack mormor!

Tar tacksammast emot förslag på bra svar / motfrågor inför nästa singelförhör!

Det var verkligen öde i Stockholm imorse när jag var på jobbet strax före åtta. Jag måste medge att jag är aningens avundsjuk på de som arbetar för företag som har klämdagar och halv arbetsdag före röd dag - tänk, de är lediga sen onsdag lunch. Själv måste jag pallra mig till arbetet idag som vanligt med en motivationsnivå som knappt kommer leda till att mycket blir gjort idag. Då känns det ju ännu mer värdelöst att vara här :) Dessutom känns det som måndag idag så den där härliga fredagskänslan har inte infunnit sig...än i alla fall. Men den dyker väl upp till fredagsfikat i eftermiddag.

1. Se till att få sittplats på flygplanet bredvid en maltesisk (eller annan icke-svensk) affärsman i sina bästa år
2. Svara artigt och hjälpsamt på dennes frågor om hur man tar sig från Arlanda till Stockholm
   
3. Förklara beklagande att både Arlanda Express och Flygbussarna slutat gå vid tiden för ankomst och att taxi är enda resalternativet
   
4. Fråga vart han ska åka och säg något bra om den destination han nämner (om du inte känner till stället, låtsas att du gör det)
   
5. Nämn i förbigående att även du ska åka taxi till Stockholm
   
6. (konstpaus.....) Här är det inte helt omöjligt att din platsgranne själv föreslår att ni delar taxi, om inte fortsätt enligt nedan:
7. Föreslå (lite tveksamt) om det inte skulle kunna vara en bra idé att dela taxi om ni ändå ska åt samma håll, din bostad ligger ju ändå längs vägen taxin måste köra (ljug om det krävs, affärsmannen kommer inte märka omvägen)
8. Säg att du behöver ta ut kontanter innan ni lämnar flygplatsen
9. Glöm att ta ut kontanter innan ni lämnar flygplatsen (denna taktik förutsätter dock att du kliver av taxin först)
10. I taxikön: berätta för din medpassagerare vilka taxiföretag man inte bör åka med. Få honom gärna att tro att det är farligt. Din medpassagerare kommer känna sig trygg och tacksam för att ditt sällskap förhindrat att han råkat illa ut
11. Under taxiresan: sköt snacket med taxichauffören, underhåll din medpassagerar med intressanta fakta om Sverige och Stockholm och allmänt småprat, ställ frågor om hans arbete och bakgrund. Bli lite familjär helt enkelt. (För att dni sociala förmåga inte skall misstolkat på något sätt kan det vara lämpligt att även lägga in några frågor om hans familj och hustru)
12. När det är dags att kliva av: upptäck till din fasa och förvåning att du ju helt glömde bort att ta ut kontanter
13. (konstpaus......)
14. Fråga försynt om det inte råkar vara så att det är hans företag som betalar för taxi - han kommer då med största sannolikhet at svara att så är fallet och att du inte ska oroa dig för betalningen det går så fint ändå.
15. Ta da!
    

Senaste två veckorna har det hänt ett antal gånger att jag vaknat av mig själv en bra stund innan väckarklockan ska ringa. Somnar jag om då så är jag hur trött som helst sen när klockan väl ringer. Men vore det inte bra då att faktiskt gå upp om jag ändå vaknar? Det måste ju betyda att jag är utvilad och är i rätt ställe på sömncykeln för att kliva upp. Jo, så har jag tänkt.

Sedan flera dagar tillbaka har jag bestämt att jag ska gå upp om jag vaknar tidigt nästa morgon. Kan ju vara skönt att kunna ha lite mer tid på sig på morgonen, äta frukost länge och titta på morgon-TV. Men inte då. När jag väl vaknar så kan jag omöjligt förmå mig själv att lämna duntäckets varma omfamning. Det är ju bara SÅ skönt att ligga kvar där i värman. Igår kväll tänkte jag att idag måste jag se till att skärpa mig. Tror ni inte jag vaknade redan kl. 05! Så tidigt kan ju ingen människa gå upp. Så blev det ännu en seg morgon med väckarklocka.

I och för sig vaknade jag inte av mig själv i morse utan av en j***la mås som satt och skränade en lång stund på huset mitt emot. Förstår inte hur en sådan liten kropp kan uppbringa ett sådant oläte.  Hade för mig att Odenplan var befriat från vitfågel men nu har de visst bestämt sig för att komma och förstöra min morgonsömn. Fågelkräk!