Hmm.....

I trängseln på 4:ans buss imorse drabbade mig en plötsligt tanke: vad bra jag har det. Och vad bra de flesta svenskar har det. I Sverige har vi det bättre än i de flesta andra västländer och tusenfalt mycket bättre än alla i-länder.

Vi har fina bostäder, tillfredställande och hyfsat välbetalda jobb, vänner och familj i vår närhet, tid och pengar för att resa, förverkliga oss själva genom olika hobbies. Vi bor i ett samhälle som är tryggt, demokratiskt, jämställt och rättvist, där korruption är sällsynt. Vi kan och har rätt att uttrycka våra åsikter och ställa krav på makthavarna. De flesta sjukdomar går att bota, det finns tillgång till mediciner och varje människa har möjlighet att få den vård som behövs oavsett ekonomisk situation. Vi har rinnande vatten och uppvärmda bostäder. Vi behöver inte oroa oss för vår egen eller familjens fysiska säkerhet och framtid.

Det tål att tänkas på det ibland, att känna lite förnöjsamhet över vår bekväma tillvaro och sända en tanke till de som har det sämre ställt - de som lever i diktaturer, under hot av krig och förföljelse, de som drabbats av katastrofer och förlorat allt de äger, de som är sjuka och inte kan få hjälp, de som svälter, de som lever i fattigdom, de som måste spara ett helt liv för att ha råd att ge ett av sina barn en utbildning, de som fördrivs på grund av gruvdrift och dammbyggen, de som inte får vara oliktänkande. De tänker jag på ikväll.

Jag fattar inte ett skvatt. Trots en seriös beskrivning på internetdejtingen får jag de mest syndiga och fräcka meddelanden.

Först en förfrågan från tre stycken kroppsbyggare som ville ha en undergiven kvinna att dela på. Och jag tror inte det var scones och afternoon tea de var ute efter. Lite senare samma dag får jag ett meddelande från en man i övre medelåldern som helt sonika inleder sin text med att förklara att han blir kåt på mig och hoppas jag gillar dominanta och erfarna män. Inte nog med det, hans nick var "Fitt-tuktaren". Charmigt! Sist i ordningen, en dominant 42-årig man som "gillar vad han ser" och undrar om vi kan ses . Fan, inte konstigt att man är singel!!

På den andra extremen är mupparna - (de som gillar fantasy, meka med bilen/MC:n, inte kan laga mat, lyssnar på techno/hårdrock), de med barn, samt smågrabbarna i yngre 20-års åldern. Det går fett bort. Tyvärr. Jag försöker vara mindre kritisk och mer öppen för killar som faller utanför ramen av det jag normalt sett skulle säga ger plus i kanten. Det går visst inte så bra :)

Ho ho, ni kan förstå att jag (med min snuskiga humor) fick ett gott skratt av gårdagens artikel i DN med rubriken "Avsnoppat lejon brott mot upphovsrätt". Artikeln berättar om att försvaret inte tyckte det var anständigt att ha en vapensköld med ett lejon som har ett "tydligt uppåtriktat könsorgan", ett sjusärdeles välhängt lejon helt enkelt. Även om organet i fråga inte var direkt hängande, he he. Försvaret beslöt att redigera lejonet och helt sonika avlägsna dess spänstiga mandom. Det som gör historien än roligare är att försvaret dels missat att fråga upphovsmannen om lov och därmed brutit på upphovsrätten, dels inte varit medvetna om att avsnoppade lejon förr gavs till de som förått Kronan. Varsågod Nordic Battle Group!

Det är verkligen fånigt hur små, och egentligen obetydliga, saker och beteenden kan irritera mig. Jag försöker vara uppmärksam på när det händer och helt enkelt försöka låta bli att bry mig. Det är ju så onödigt att slösa (negativ) energi på sådant.

Något som verkligen irriterar mig är jag åkerr innerstadsbuss och någon nervös och stressad människa redan en hållplats innan de ska av sitter med tummen redo på Stopp-knappen för att så snart bussen börjat rulla ut från busshållplatsen genast trycka på den (helst två gånger), resa sig och sedan stå vid dörrarna (med handen redan på  dörröppningsknappen) hela vägen fram till nästa hållplats.

Chilla lite!

Senaste nätterna har mina drömmar präglats av ett och samma tema: att jag har värsta flörten med en kille (det har varit olika killar i drömmarna, inte någon jag känner) och han besvarar flörten och vi rör vid varandra för första gången. Ena gången småbråkade jag och lekbrottades med en kille på en snöig väg och när vi rumlar runt där på marken så börjar vi plötsligt kyssas. En annan dröm var det en kille jag reste med på en gruppresa, när vi skulle åka vår buss satt vi bredvid varandra och vi lade händerna på varandras lår.

Den där känslan innan något fysiskt har hänt som är en blandning av spänning, nervositet och pirr har varit så otroligt verklig i drömmen. Och inte bara känslan, den fysiska förnimmelsen av beröringen var också hur tydlig som helst. Så jag har vaknat upp och verkligen längat efter att få uppleva den där känslan på riktigt igen. Är det mitt undermedvetna månn tro som pikar om att det snart är vår och att jag borde satsa lite mer energi på att se mig om efter grabbar. Hmm, så kan det nog vara!