Tryckare
I fredags var jag på bröllop. Det var hur vackert som helst och hölls utomhus i det varma och strålande sommarvädret. Jag hade en singelkille till bordet som var väldigt trevlig men inget för mig. Senare på kvällen var dansen i full gång och det var en riktigt bra DJ. Jag shakade järnet (som jag så gärna gör när musiken är bra och stämningen är på topp).
Allt eftersom antalet dansande tunnades ut på dansgolvet blev det mer och mer att man dansade med (mot..?) någon särskild. Jag hade turen att få sällskap av en charmig Skånegrabb med busiga blå ögon och schyssta moves. Kvällen avslutades med ett par tryckare och jag var oerhört lycklig att ha en danskavaljer att grabba tag i. Särskilt som jag på många andra fester ensam fått stå och betrakta alla söta par på dansgolvet.
Först ut av låtarna var det "Your song" i versionen av Ewan McGregor från Moulin Rouge. Efter det var det "Han tog av sig sin kavaj, sparka' av sig båda skorna" (vet inte vad den heter). Det visade sig att min danspartner och jag var en ypperlig kombination för pardans. Han hade bra känsla för musiken och höll mig nära, nära. Ska man dansa tryckare så ska man ju vara tryckta mot varandra tycker jag. Han var så pass mycket längre än mig att min tinning var mot hans kind vilket innebar att min näsa hamnade i nivå med hans skjortkrage och där hade jag svårt att motstå frestelsen att sniffa honom på halsen för att bättre insupa hans fräscha doft - en blandning av parfym och kroppsvärme. Det var så härligt att svepa fram över dansgolvet i takt till musiken, jag bara blundade och njöt och önskade att dansen aldrig skulle ta slut. Jag berömde hans dansande och uppskattningen var ömsesidigt. Jag var i hans åsikt väldigt mjuk och följsam på dansgolvet. Tyvärr blev det ingen spännande fortsättning efter dansen. Av killens mycket korrekta uppförande att döma (inte den minsta tillstymmelse till otillbörlig beröring....tyvärr får jag väl tillägga) misstänkte jag att han nog inte var singel. Och den tolkningen visade sig vara korrekt fick jag veta efteråt. Inte för att det spelade någon större roll. Det hade högst lett lite hångel för bortsett från hans, just vid tillfället, tilltalande fysiska närhet intresserade han mig inte nämnvärt och han bodde dessutom utomlands.
Jag kan inte ens påminna mig om när jag sist dansade en riktig, tryckare. De enda minnena som ploppar upp är från ett sportläger i Belgien när jag gick i åttan. Lite tryckardans någon gång i veckan med en fräsch och dansant grabb skulle räcka långt för att tillfreställa (åtminstone en del av) mitt stora närhetsbehov. Det bästa är när man dansar höft mot lår (det låter lite kinky när man ska beskriva det, he he) alltså när benen överlappar varandra så att ens ena ben kliver fram nästan mellan benen på den andra. Som tjej blir det nästan att man liksom grenslar killens ben. Ja, ni tjejer därute som gillar att dansa nära vet vad jag menar :-) Bortsett från att den är väldigt kroppsnära gör denna dansställning det också omöjligt att trampa varandra på fötterna och förhindrar att man slår i knäna.
Jag önskar fler tryckare och mer styrdans för 30-åringar!
Allt eftersom antalet dansande tunnades ut på dansgolvet blev det mer och mer att man dansade med (mot..?) någon särskild. Jag hade turen att få sällskap av en charmig Skånegrabb med busiga blå ögon och schyssta moves. Kvällen avslutades med ett par tryckare och jag var oerhört lycklig att ha en danskavaljer att grabba tag i. Särskilt som jag på många andra fester ensam fått stå och betrakta alla söta par på dansgolvet.
Först ut av låtarna var det "Your song" i versionen av Ewan McGregor från Moulin Rouge. Efter det var det "Han tog av sig sin kavaj, sparka' av sig båda skorna" (vet inte vad den heter). Det visade sig att min danspartner och jag var en ypperlig kombination för pardans. Han hade bra känsla för musiken och höll mig nära, nära. Ska man dansa tryckare så ska man ju vara tryckta mot varandra tycker jag. Han var så pass mycket längre än mig att min tinning var mot hans kind vilket innebar att min näsa hamnade i nivå med hans skjortkrage och där hade jag svårt att motstå frestelsen att sniffa honom på halsen för att bättre insupa hans fräscha doft - en blandning av parfym och kroppsvärme. Det var så härligt att svepa fram över dansgolvet i takt till musiken, jag bara blundade och njöt och önskade att dansen aldrig skulle ta slut. Jag berömde hans dansande och uppskattningen var ömsesidigt. Jag var i hans åsikt väldigt mjuk och följsam på dansgolvet. Tyvärr blev det ingen spännande fortsättning efter dansen. Av killens mycket korrekta uppförande att döma (inte den minsta tillstymmelse till otillbörlig beröring....tyvärr får jag väl tillägga) misstänkte jag att han nog inte var singel. Och den tolkningen visade sig vara korrekt fick jag veta efteråt. Inte för att det spelade någon större roll. Det hade högst lett lite hångel för bortsett från hans, just vid tillfället, tilltalande fysiska närhet intresserade han mig inte nämnvärt och han bodde dessutom utomlands.
Jag kan inte ens påminna mig om när jag sist dansade en riktig, tryckare. De enda minnena som ploppar upp är från ett sportläger i Belgien när jag gick i åttan. Lite tryckardans någon gång i veckan med en fräsch och dansant grabb skulle räcka långt för att tillfreställa (åtminstone en del av) mitt stora närhetsbehov. Det bästa är när man dansar höft mot lår (det låter lite kinky när man ska beskriva det, he he) alltså när benen överlappar varandra så att ens ena ben kliver fram nästan mellan benen på den andra. Som tjej blir det nästan att man liksom grenslar killens ben. Ja, ni tjejer därute som gillar att dansa nära vet vad jag menar :-) Bortsett från att den är väldigt kroppsnära gör denna dansställning det också omöjligt att trampa varandra på fötterna och förhindrar att man slår i knäna.
Jag önskar fler tryckare och mer styrdans för 30-åringar!
Jag fick mig en liten törn
Ja det har varit total radiotystnad här och detsamma gäller på dejtingfronten. Det blev aldrig någon träff med den spännande killen från tåget, han fick kalla fötter och drog sig ur med ursäkten att han blivit singel bara en månad tidigare och inte kände att det var dags för nåt dejtande än. Vet inte om det var ärligt eller om han helt enkelt inte var intresserad av mig. Hur som helst blev jag jättebesviken. Så himla typiskt när jag för första gången sen jag blev singel faktiskt kände att det tändes ett intresse från min sida.
Besvikelsen gjorde att jag helt tappade gnistan. Jag har haft ett uppehåll på dejtingsajten och inte orkat engagera mig. Jag ställde istället mitt hopp till att träffa nån i riktiga livet. Jag har knutit mina förhoppningar till två bröllopsfester och till kajakpaddling med Friluftsfrämjandet. De två gånger jag paddlat hittills har det bara varit en massa 40-åriga kvinnor. En av bröllopsfesterna är avklarad utan så mycket som en spännande singelkille i sikte. Så det ser inte så lovande ut på den fronten.
Nåväl, men det vackra sommarvädret och de ljusa kvällarna blir jag depp av att vara ensam och inte göra något på kvällarna. Så nu ska jag kanske ge internetdejtingen en chans till.
Besvikelsen gjorde att jag helt tappade gnistan. Jag har haft ett uppehåll på dejtingsajten och inte orkat engagera mig. Jag ställde istället mitt hopp till att träffa nån i riktiga livet. Jag har knutit mina förhoppningar till två bröllopsfester och till kajakpaddling med Friluftsfrämjandet. De två gånger jag paddlat hittills har det bara varit en massa 40-åriga kvinnor. En av bröllopsfesterna är avklarad utan så mycket som en spännande singelkille i sikte. Så det ser inte så lovande ut på den fronten.
Nåväl, men det vackra sommarvädret och de ljusa kvällarna blir jag depp av att vara ensam och inte göra något på kvällarna. Så nu ska jag kanske ge internetdejtingen en chans till.
