Hurtigt värre
Här har ni en som gått upp kl. 6 och var på jobbet redan halv åtta för att köra ett body pump-pass innan arbetsdagens början. Jorå. Det var sjukt jobbigt, ingen energi i musklerna alls eftersom jag bara ätit lite frukost innan och måltiden innan dess var en sushi kl. 18 igår.... Men jag överlevde. Nu gäller det bara att orka med resten av dagen också och hoppas på att jag kommer kunna röra mig när träningsvärken kickar in imorgon....
Missförstånd om pris
Igår gick jag till Naturkompaniet för att titta på ett vind- och regnställ. Jag har insett att det kan vara värt att investera i det både med tanke på cykling, ridning, kajakturer och skogspromenader. Min avsikt vara bara att se vad utbudet var och känna efter lite vad jag vill ha.
Jag bad en manlig säljare om hjälp (så klart). Jag förklarade vad mitt syfte var och sa sedan "och jag hade inte tänkt mig att det skulle kosta 3000 kronor", varpå säljaren sken upp som en sol och sa "åh, jaha - då går vi hit bort" och pekade bort ifrån ställningarna där jag just bläddrat bland regnjackor i 1000-kronorsklassen.
När han sedan plockade fram ett par olika jackor åt mig att prova såg jag till min förskräckelse att prislappen var över 2 500 kr på alla. Jag misstänkte att försäljaren hört fel och trott att jag VILLE att det skulle kosta 3000 spänn (och jag som inte ens trodde att sådana plagg kunde kosta så mycket). Eftersom han verkade så otroligt glad över just detta faktum och missförståndet redan pågått i flera minuter så kunde jag inte få ur mig att jag ville ha nåt billigt. Vilken mes jag är!
Jag spelade glatt med och provade entusiastiskt den ena top-of-the-line jackan efter den andra tills jag tackade så mycket för hjälpen och gick hem "för att fundera". Fasen, nu kan jag inte gå tillbaka till just den butiken igen.....
Uttråkad
Nöden har ingen lag
I love Echinacea
Irrationellt ekonomiskt tänkande
Vi verkar vara extra priskänsliga när det gäller trista vardagsinköp, sådana inköp som uppfattas som nödvändigheter och inte ger särskilt mycket njutning eller tillfredställelse. En ny mobiltelefon eller handväska för ett par tusen kronor kan däremot spontaninköpas utan större eftertanke.
Över till kläder och mode. Där fann vi både gemensamma nämnare och olikheter i kollegiatet. En del kan inte förmå sig att handla billiga kläder för de är övertygade om att dyra kläder innebär överlägsen kvalitet jämfört med till exempel H&M. Andra, jag själv inkluderad, föredrar att köpa lite mer kläder lite oftare för att på så sätt kunna anpassa sig efter årstid och mode. Jag uppfattar alla kläder som kostar över 350 kr som dyra bortsett från skor, jeans och utekläder.
Det var intressant att vi var flera som hade svårt att investera i vettiga kläder för våra intressen. En kollega som tränar i stort sett varje dag har trots detta svårt att betala mycket pengar för träningskläder. Jag själv lider av samma problem med ridkläder trots att de används flera gånger om veckan året om och där bra grejer verkligen skulle göra skillnad.
Vi var alla överrens om att vi borde vara lite mer medvetna om hur vi spenderar våra pengar och när det lönar sig att vara ekonomisk. Effekten av att snåla i mataffären är kanske så liten att det inte är värt besväret, men är en vana som det är ack så svår att få bukt med.
Running Dinner var skoj
Förra veckan fick jag den efterlängtade bekräftelsen på att jag denna gång faktiskt kommit med på Running Dinner. Mailet innehöll min middagsrutt för kvällen samt namnet på den kille jag matchats ihop med och som skulle vara mitt sällskap för kvällen.
Inte långt senare krossas min initiala lycka av mail från killen ifråga där han berättar att han pga privata skäl inte ska vara med. Typiskt! Jag blev besviken så klart. Halva grejen med RD är ju det att man har en partner under kvällen som man får möjlighet att lära känna lite bättre. Dessutom kändes det otroligt tråkigt att, liksom jag alltid annars är, vara enda ensamma bland en massa par, även om de bara var hopmatchade par.
Efter att förgäves försökt få tag på organisatörerna för att få veta hur jag skulle gå tillväga nu satte jag igång med operation "hitta en blinddate på 24 timmar". En desperat förfrågan om raggningshjälp skickades ut till mina vänner och de tog sig an uppgiften med oanat engagemang. Fyra potentiella män kontaktades av mina vänner, men inte helt oväntat var ingen ledig eller ville hänga med.
Två timmar innan RD börjar accepterar jag faktum att jag kommer få gå själv. Jag messar värdarna för förrätten och huvudrätten för att meddela att jag kommer ensam. Det visar sig då att middagsvärden blivit dumpad i sista stund och över telefon bestämde vi att vi två skulle slå våra påsar ihop under kvällen. Han ställde in sin rutt och gick med mig istället.
A hade låtit väldigt trevlig på telefon och det var en positiv överraskning när vi en timma senare möttes på St Eriksplan och det visade sig att han verkligen VAR trevlig och dessutom inte såg helt oäven ut. Dessutom var han intresserad av friluftsliv vilket i min bok innebär ett stort plus.
Under kvällen träffade vi 16 nya människor i åldern 30-40 år. Alla vettiga, utåtriktade och lättsamma. Stämningen var på topp hela kvällen, alkoholen flödade och logistiken funkade bättre än jag trott. Efter att efterrätten intagits hemma hos mig möttes alla kvällens RD-deltagare upp på Engelen i Gamla Stan. Därinne splittrades sällskapet snart upp och jag spenderade ett antal timmar med att sluddra med killen från förrätten. Efter att ha blivit eskorterad till mitt kvarter (han bodde åt samma håll) stupade jag full och nöjd i säng någon gång vid 3-tiden.
RD var ett verkligt lyckat event. Intressanta och vänliga människor. Roligt att få komma hem till folk och se hur de bor. Spännande att träffa människor som man kanske aldrig annars skulle ha träffat. Stämningen var inte särskilt flörtig och man pratade lika mycket med tjejerna som med killarna. Det blev en bra mjukstart för mig att bara få vara i sällskap med tillgängliga män och jag låg rätt lågt med flörtandet.
A var lite intressant tycker jag, men huruvida han tyckte att jag var intressant vet jag inte. Efter "tack för igår"-sms har jag lämnat bollen hos honom så får vi se vad som händer. Jag känner att jag vill vara ganska passiv när det gäller initiativtagandet. Hör han av sig vore det kul, gör han det inte så är det inget jag blir besviken över.
Jag kommer definitivt gå på RD igen!
Charmad
Det var i torsdags som jag blev charmad...totalt. Av en liten halvengelsk kille på 2 1/2 år. Hans pappa är, liksom jag, fotointresserad och vi har haft mycket mailkontakt via en fotocommunity. När han nu skulle vara i stan för att hälsa på familjen passade vi på att ta en fika och säga hej i verkligheten.
Jag var lite nervös innan för att träffa barnet. Jag är ju totalt ovan vid barn och vet inte riktigt hur man ska bete sig. Men lillkillen verkade fatta tycke för mig (kanske för att jag emot bättre vetande skrattade när han sprutade Mer på sin pappa) och efter bara en liten stund skulle han visa mig alla sina skrubbsårsärr. I Vasaparkens lekpark ville han att jag skulle vara med och göra allt. "Leka tillsammans" sa han med ett stort leende på läpparna när han smög in sin hand i min på studsmattan. Han verkade tycka att det var hur kul som helst att det var han, pappan OCH en kvinna - nästan som en liten familj. Han ville att jag skulle vara med i en gunga som är som en stor korg där man ligger ner, och under gungningen höll han mig om armen medan han kiknade av skratt. Så sööööööt!
Efteråt berättade pappan att när vi hade sagt hejdå så hade lillgrabben frågat "Where's the mamma gone?" typ hundra gånger. Jag blev rörd. Detta möte fick min biologiska klocka att ticka en aning mer uppfordrande än tidigare.
Min favoritserie IV
Dags för en förändring...
Vad denna förändring skulle vara vet jag inte. Mina tankar går på högvarv - kanske räcker det med att gå på någon spännande kurs, någon ny träning, börja dejta. Eller jag kanske behöver en mer dramatiskt förändring - kanske se mig om efter ett nytt jobb eller skaffa husdjur. Köpa en lägenhet? Flytta från stan? Köpa en bil? Det är frustrerande att komma till insikt om att jag behöver något nytt men inte ha någon aning om VAD. Sjutton att jag ska vara en sådan velig typ!
Semesterrapport II
Den sista semesterveckan var händelserik och började med kräftfiske i norra Blekinge. Fångsten blev 100-talet flodkräftor varav ca hälften höll storleksmåttet för att bli kokta (storleken har betydelse). På söndagen kom mitt ex till sommarstugeön där vi spenderade tre dagar med att sola, läsa, lösa korsord och grilla. På torsdagen och fredagen körde vi runt i Skåne där vi stannade till på flera underbart vackra platser: Knäbäckshusen, Sandhammaren, Ales stenar, Hammars backar, Ystad och Mölle. Det blev en hel del fotograferande och jag kan knappt bärga mig för att få sätta mig ner och fixa med alla semesterns bilder.
För att summera 2007 år semester så har det varit min bästa semester på många år. Jag ska ALLTID försöka ta 4 veckors sammanhängande ledighet i fortsättningen. Jag är utvilad och har fått en tillräcklig dos av natur och sol för att överleva till Costa Rica-resan i vinter.
Semesterrapport I
Fästingar: 3
Myggbett: otaliga
Havsbad: jajjamän
Hångel: coming up
Lästa böcker: 5 1/2
Punktering: 1
Reafynd: 6
Frukost på bryggan: 0 (hittills)
