Pimpelfiskeautomat
Man stoppar i en krona i automaten och locket öppnas i 30 min så att man kan pimpla genom röret. Strax före tiden går ut får man en varning så att man antingen kan dra upp fiskelinan eller stoppa i ytterligare en enkrona. Den automatägare som intervjuades i klippet hade planer på att sätta i upp till 500 automater i en enda sjö. Vilken grej!
Ett år äldre
Sol och ingen jobbmotivation
Tänk om det fanns något företag som gav sina anställda ledigt när solen skiner och det är över 20 grader varmt. Det skulle var något det. Och när det gäller mig skulle det inte företaget lida av min bortavaro - jag har ingen arbetslust alls i de här fina vädret och gör inte många knop. Spenderar den mesta tiden med att drömmande titta ut genom fönstret på sommarvädret alternerat med ständiga checkar av klockan som släpar sig fram utan något hopp om att arbetsdagens slut är nära förestående. Suck!
Vilken billycka!
Min snälla mamma har gått med på att låna ut sin bil till mig över sommaren. Vilken lycka! Tänk att kunna åka ut från stan när man vill och vart man vill. Ännu härligare att inte behöva planera sin semester med tåg- och flygbiljetter utan kunna ta sig runt som det passar. Så oerhört lyxigt!
Ingen midsommarnattsdröm
Trotsandes vädrets makter, i hällande regn, iklädd ett två storlekar för stort regnställ, gav jag mig igår ut för att plocka sju sorters blommor. Det visade sig ganska enkelt, på en sträcka av 50-talet meter hade sju arters blommor uppbringats - smörblomma, hundkäk, rölleka, klöver, kärringtand och några andra blommor jag inte känner till (säkerligen några rariteter).
Men drömde jag då om Prince Charming? Nä. Kan det ha något att göra med att jag inte hoppade över sju gärdsgårdar? Inte en endaste gärdsgård fanns där jag var och att skutta över sju elstängsel kändes inte riktigt lika romantiskt. Kan det ha något att göra med att jag inte gick baklänges runt en brunn? Det må så vara. En troligare anledning till att drömmarna fallerade kan dock vara att jag glömde den lilla buketten på hallmattan och aldrig ens lade den under huvudkudden. Vilken miss! Så det blir till att vänta ett år till innan bilden på den rätte uppenbarar sig i mina drömmar.....
Grimmy III
Ringrostig salsa på Grönan
Jag har knappt dansat någon salsa på 8 år och det märks. Alla vi har tidigare dansat lite men vi gick ändå på lektionerna för att komma igång. Dansgolvet fylldes sedan av ganska mycket blandat folk men mest med duktiga danspar. Hmm....det tog emot lite att ge sig ut där bland proffsen. Men det härliga med salsa är ju att det är dansglädjen som är det viktigtaste, hur duktig man är, ålder, ursprung, utseende spelar ingen roll. Där fanns svenska medelålderspar, äldre svenska tanter, äldre utländska tanter, latinamerikaner av yngre och äldre modell, ett gäng med yngre svenska tjejer, salsainstruktörernas barn - en sal(s)ig blandning helt enkelt.
Det dröjde inte länge förrän vi blev uppbjudna. Först ut var en boliviansk man i 50-års åldern som jag hade svårt att följa och vars benföring mest påminde om en cowboys. Det var när vi småpratade under dansen som jag insåg hur dålig min spanska blivit, nu pratar jag med svensk brytning, hemsk! Efter det blev vi tjejkompisar uppbjudna i tur och ordning av ett strålande glatt litet energiknippe till man. Louis från Peru var i 60-års åldern, solbränd och ständigt leendes. Knappt en tvärhand hög och med svetten lackande förde han oss med säker och varlig hand över dansgolvet. Jag kanske har lite salsakänsla kvar trots allt för med honom var det riktigt roligt att dansa. Rosig om kinderna blev jag också.
Det var lite ovant att vara så nära en främmande man. Kommer inte ihåg att det var något jag tänkte på som yngre, men man kanske blivit lite mer reserverad och mån om sitt personliga utrymme med åren. Men det är nog mest en vanesak. Så länge man slipper ifrån de där salsatyperna som för en med skrevet så är det helt ok.
Det skulle verkligen vara roligt att komma igång med salsa igen och dessutom på köpet få använda min spanska lite grann.
Medelålders manliga chefer verkar gilla mig
Nu har det hänt igen. På alla arbetsplatser jag varit på så har jag blivit lite bundis med chefen (inte alltid min egen chef, men dock en chef). Vet inte riktigt varför det blir så men jag gillar ju att skoja och småprata. Kanske är det för att jag inte behandlar dem annorlunda pga de är chefer. Inte vet jag, men jag tycker det är lite roligt.
Den senaste heter Bosse och är Nordenchef för IT. Så gott som varje dag brukar han komma förbi och prata lite. Komplimanger brukar han ge mig också. Jag misstycker inte. Det är sällan som man får ärligt menade komplimanger som inte sägs med ett dolt syfte. Jag gillar mina chefspolare, de blir som en slags "jobbpappa". Och det är ju alltid bra att ha connections högre upp i organisationen ;)
Om rastlöshet och samvarobehov
Jag är otålig, jag vill att något ska hända. Nu. Jag lider av en social rastlöshet som mest beror på att jag är singel. Det hänger också delvis ihop med att min allra bästa kompis som jag brukade umgås mycket med numera bor utomlands och de flesta andra kompisar har partners. Sommaren gör också sitt till för att öka på lusten till social samvaro. Det är så mycket saker jag skulle vilja göra men som inte är lika roliga att göra själv. Jag har helt enkelt alldeles för mycket egentid och att umgås med sig själv är bara roligt när det är självvalt.
När det gäller att få kontakt med killar så var ju speeddejting lite småkul, men jag måste medge att jag nog inte tror att chanserna att verkligen träffa någon där är särskilt stora, men som ett förutsättningslöst tidsfördriv kan det ju vara roligt att testa igen efter sommaren.
Internetkontakter/dejting har jag ju testat förr men jag drar mig för det nu, i alla fall för utpräglade dejtingsajter. Det känns lite ytligt att söka och sålla på utseende och andra kriterier bara för att man kan. Det finns ju SÅ många killar att man anser sig vara tvungen att helt okänsligt sortera bort de flesta. Mitt ex som jag träffade genom en dejtingsajt blev t.ex. bortsållad från mina sökningar vilket visar att man riskerar att missa riktigt bra killar. Tidskrävande är det också, det blir nästan som en hysteri, man loggar in tio gånger om dagen, spenderar timmar med att svara på en massa meddelanden från, i de flesta fall, ointressanta typer. Men så klart, ibland kliar det i fingrarna och då får jag motstå impulsen att registrera mig på nån sajt bara för skojs skull. Särskilt ensamma och händelselösa kvällar och helger.
Egentligen känner jag inte att jag har så bråttom att träffa någon ny kille även om jag börjat bli lite mer proaktiv på den fronten. Min proaktivitet beror nog mest på att jag under ganska månader inte kände mig redo för något nytt medan den tanken inte längre skrämmer mig på samma sätt även om den känns avlägsen och främmande. En stor anledning till varför jag inte känt mig särskilt stressad eller desperat hittills är nog för att mitt ex finns där för mig både som tröst när singellivet känns tufft och man behöver närhet och som nån att hitta på roliga saker med. Samtidigt bävar jag inför att bli "ensam kvar" om han träffar någon innan mig.
Nåväl, jag fortsätter att försöka fylla kalendern med saker att göra, hänga med på allt som kan tänkas hända i min bekantskapskrets och göra m itt bästa för att försätta mig i situationer där jag träffar nya människor.
Äntligen regn
Polisintresse
I natt jag drömde....
....något som jag aldrig drömt förut. Jag drömte att jag var en teletubbie. Undrar hur man ska tolka en sådan dröm?
Pysslig? Jag?
Men hur det nu än var så drabbades jag av en plötslig lust att göra något pyssligt och kreativt med tanke på att jag ska skicka ut inbjudningar till mitt snart åstundande 30-årskalas. Ambitionsnivån = skyhög. Jag fyllde en hel varukorg med stämpeldynor, kort, specialsaxar, glittriga pennor, klister och färgglatt papper. Jag spenderade sedan några timmar igår kväll med att klippa och klistra. Tro det eller ej men jag tyckte det var roligt! Ska jag gå och bli en sådan där pysslig typ nu, lagom tills jag fyller 30.....
Sommarnatt
Hur som helst så var det underbart att vara ute den tiden på dygnet, i gryningen. Det var alldeles vindstilla och fåglarna sjön för fullt. Bortsett från gles trafik hördes inga ljud orsakade av människor. I Mälarens vikar låg massor av båtar förtöjda över natten. Jag fnissade tyst för mig själv när jag klampade runt bland torra kvistar i strandkanten och tänkte att om de är någon vaken på båtarna så måste de undra vad det är för något enormt djur som för sådant oväsen på land. Om det varit jag som legat i båt så hade jag nog skitit knäck av skräck om jag hört allt brakande och prassel.
På hemvägen stannade vi till vid Drottningholms Slottspark och det var annorlunda att se parken helt öde bortsett från gäss och änder. Om den kungliga familjen vill ha parken för sig själva så borde de passa på att smita ut sådär vid 5-tiden en söndag. Det här vill jag göra igen!
Nu är jag Grevinnan av Björkliden
Min favoritserie II
Woohoo, jag ska flyga luftballong ikväll
Premiärdopp och snoppsafari
Årets första dopp tog plats i Mälaren sent igår eftermiddag. Svalt men uppfriskande. Härligt att få torka i solen med tårna i sanden efteråt.
Premiärbadandet föranleddes av en minst sagt intressant dag på cykel som tog sin början i Pampas Marina (skulle hyrt kayak men de var slut), vidare till Alvik och längs vattnet hela vägen till Nockebybron på jakt efter en sol-och-bad-klippa utan folksamling.
Letandet fortsatte till Kärsöns nordvästra sida. Jag hade i och för sig hört talas om att det skulle vara ett känt nakenbadställe, men jag var inte beredd på att möta spritt språngande nakna medelåldersmän som vandrade på de smala skogsstigarna med snoppen gungandes från lår till lår eller satt utspridda på klipporna och lekte med snorren. Som tjej kände jag mig lite som en inkräktare och varken jag eller min killkompis var väl helt bekväma med all denna manlighet så ogenerat på display i solskenet.
Nä, sökandet efter badställe fick fortsätta på andra sidan Kärskön (utan framgång). Till slut blev det bad från en brygga i närheten av stallet efter att ha slöat ett par timmar i Drottningholmsparken där risken för nakna karlar är minimal.
Speeddejting
Konceptet är följande: lika delar män och kvinnor i samma åldersgrupp möts på en bar. Man välkomnas av en värd som delar ut numrerade namnbrickor och ett sk scorecard där man kan anteckna namn och nummer samt minnesanteckningar för de deltagare man ska "dejta" under kvällen.
Under zippande av fördrink har man sedan lite tid innan själva speeddejtingen börjar att bekanta sig med de andra deltagarna (om man så vill, men man kan även välja att stå tyst och villrådig för sig själv i ett hörn). På en given signal skall sedan damerna ta plats vid sina bord och herrarna spenderar sedan ca 5 min vid varje dams bord - helst utan missöden såsom att flåsa ut ljusen eller tända eld på sitt scorecard. Här gäller det att utnyttja minutrarna till fullo! Speeddejternas slut markeras med visselpipa.
I halvlek är det mingelpaus (om man så vill, men även här finns det naturligtvis möjlighet att stå tyst och villrådig för sig själv i ett hörn) och sedan återupptas speeddejtandet tills varvet är fullföljt. Efteråt kan man antingen springa därifrån fort som sjutton eller stanna kvar en stund för fortsatt mingel och småprat.Dagen efter loggar man in på arrangörens hemsida och har möjlighet att kryssa i om man blivit lite intresserad av någon av deltagarna. Om den personen även kryssat i att han/hon är intresserad av dig så får man tillgång till varandras profilsidor.
Så vad blir domen? Det var en riktigt trevlig kväll och ett kul koncept. Men arrangören hade på sin hemsida skrivit att man är ca 30 deltagare medan vi det här tillfället endast var 16 så det kändes kanske inte riktigt som man fick valuta för pengarna. De flesta deltagarna var sociala, vettiga och lättpratade i bra ålder (för mig alltså). Stänningen var öppen och avslappnad och det var skönt att man kunde gå därifrån utan krav att byta kontaktuppgifter. Det var ingen där den här gången som lyckades väcka mitt intresse men jag kan definitivt tänka mig att testa det här igen. Om inte så kan det vara en trevlig inledning på en utekväll med tjejerna. Tror man får ut mest av det om man går tillsammans med en kompis - då har man ju dessutom någon att skvallra med efteråt.
Det börjar ta sig
Solsken
Cliff Barnes trevligast i Stockholm
Cliff Barnes är ett sådant skönt ställe. Var där igår och käkade med en kompis. Personalen är avslappnad, glad och skojfrisk. Att läsa den handskrivna menyn är minst sagt ett nöje med roliga små kommenterer och teckningar. Gillar särskilt att de pekar ut vilka drinkar som är svindyra. Mitt bland drinklistan hittar man plötsligt en annons för en Peugot 206. Maten (lamm på spett) var supergod med rejält tilltagen portion med mycket vitlök (något som de stackarna i min omgivning idag får lida för). En av killarna i personalen där blev alldeles till sig när vi uppskattade hans rekommenderade vin och ställde frågor. Så till den grad att han ordnade en liten privat vinprovning med annat vin också. Kul!
