Hmm.....

Igår såg jag en tankeväckande dokumentär, Darwins mardröm, om fiske av nilaborre i Viktoriasjön i Tanzania. Jag rekommenderar den verkligen.

Nilaborren planterades in i Viktoriasjön under 50-talet och har nästan helt utplånat många av de fiskarter som fanns i sjön. En ekologisk katastrof i och med att de mindre fiskarterna livnärde sig på avfall och alger. Nu hotas sjön av övergödning med syrebrist och fiskdöd som följd. Det rapporteras även att nilaborren numera livnär sig främst genom kannibalism, alltså genom att äta upp mindre fiskar av samma art. I kombination med ett allt hårdare fiske kan detta på sikt leda till att beståndet av nilaborre hotas.

I Tanzania har nilaborre blivit en av de viktigaste exportvarorna och står för ca 25% av Tanzanias exporter. En stor del av fisken fiskas i staden Mwanza där dokumentären filmats. Fisken filéeas och packas och flygs sedan med ett flertal flighter i veckan ut till resten av världen, främst Europa, USA och Asien.

Industrin runt fisket är på gott och ont. Det ger inkomster till landet och arbetstillfällen för många. Men i Tanzania råder stor fattigdom och många områden lider av svält. Nilaborre går uteslutande till export och är för dyr för lokalbefolkningen som istället tar till vara på skrov och fiskrens som halvruttna får torka i solen för att sedan kokas eller stekas. Dokumentären visar vidriga bilder där fiskresterna hanteras och de människor som arbetar med hanteringen trampar runt barfota bland ruttnande fiskrens och maskar. Flera av dem får magproblem eller ont i ögonen av de gaser som avges när fisken ruttnar.

Flygplatsen i Mwanza har dålig säkerhet och kontroll. Förutom att det har inträffat flera flygplanskrascher så har vapensmugglare upptäckt att det här är en lämplig plats för att föra in vapen för vidare distribution till krigsdrabbade områden i Afrika, t.ex. Angola och Kongo. Det är därför inte ovanligt att de flygplan som transporterar fisk från Tanzania har med sig vapen när de anländer.

Dokumentären följer ett antal människor i staden, den indiska företagsledare för Nile Perch - en av de större fiskfabrikerna, en nattvakt på ett fiskforskningscenter som fick jobbet när den förre vakten blivit mördad i tjänst och som tjänar 1 dollar per natt och alltid är redo att skjuta eventuella tjuvar med pil och båge, den prostituerade Eliza som säljer sig för 10 dollar natten till de utländska cargopiloter som flyger till Mwanza, en grupp gatubarn vars föräldrar antingen dött i Aids eller är för fattiga för att försörja dem. Gatubarnen lever en våldsam och otrygg tillvaro som de flyr genom att sniffa lim som de tillverkar genom att smälta packlådorna som används i fiskeindustrin. Man får också följa en grupp ryska piloter som regelbundet flyger fisk från Mwanza till Europa i gigantiska ryska plan.

Jag gjorde ett tankeväckande räknexempel efter att jag sett filmen. Fisken exporteras tydligen för ca 4,2 dollar (28 kr) per kg filéad fisk. Detta innebär att nattvakten vars företrädare blev dödad i tjänsten får en dagslön som motsvarar 230 gram fiskfilé. Och för dryga 2 kg nilaborre (eller ca 70 kr) kan man spendera natten med en prostituerad i Mwanza. Detta ger lite perspektiv på vår egen tillvaro minst sagt.

Svenska sommarnätter är underbara. På natten mellan lördag och söndag var jag och en kompis ute på nattligt fotoäventyr. Vi åkte ut till Lovön strax efter 02.30 och hade planerat lite nattfotografering. Tyvärr hade vi missberäknat lite för det var ju nästan ljust redan trots att solen inte skulle gå upp förrän drygt en timma senare.

Hur som helst så var det underbart att vara ute den tiden på dygnet, i gryningen. Det var alldeles vindstilla och fåglarna sjön för fullt. Bortsett från gles trafik hördes inga ljud orsakade av människor. I Mälarens vikar låg massor av båtar förtöjda över natten. Jag fnissade tyst för mig själv när jag klampade runt bland torra kvistar i strandkanten och tänkte att om de är någon vaken på båtarna så måste de undra vad det är för något enormt djur som för sådant oväsen på land. Om det varit jag som legat i båt så hade jag nog skitit knäck av skräck om jag hört allt brakande och prassel.

På hemvägen stannade vi till vid Drottningholms Slottspark och det var annorlunda att se parken helt öde bortsett från gäss och änder. Om den kungliga familjen vill ha parken för sig själva så borde de passa på att smita ut sådär vid 5-tiden en söndag. Det här vill jag göra igen!

Intresserad av natur och miljö som jag är läste jag i DN häromdagen om deras samarbete med den brittiska miljöfonden Climate Care vilket innebär att man kompenserar koldioxidförbrukningen från flygresor genom att investera  pengar i miljö- och klimatprojekt. Sådana här koncept verkar bli allt vanligare till exempel använder sig både British Airways (har jag för mig) och DHL av liknande beräkningsmodeller för koldioxidkompensation. 

På siten nedan kan man som privatperseon beräkna hur mycket koldioxid en viss flygresa förbrukar och sedan donera en uträknad summa pengar för att kompensera den förbrukningen:

http://www.climatecare.org/dagens/index.cfm

Jag tycker det här är en jättebra idé och kommer försöka göra detta när jag flyger i fortsättningen. Nästa vecka ska jag flyga till Bryssel och det kommer att kosta mig 71 kr att kompensera så det är inga jättesummor som krävs för att kunna känna sig lite bättre till mods.