Nilaborren i Viktoriasjön - Darwins mardröm
Igår såg jag en tankeväckande dokumentär, Darwins mardröm, om fiske av nilaborre i Viktoriasjön i Tanzania. Jag rekommenderar den verkligen.
Nilaborren planterades in i Viktoriasjön under 50-talet och har nästan helt utplånat många av de fiskarter som fanns i sjön. En ekologisk katastrof i och med att de mindre fiskarterna livnärde sig på avfall och alger. Nu hotas sjön av övergödning med syrebrist och fiskdöd som följd. Det rapporteras även att nilaborren numera livnär sig främst genom kannibalism, alltså genom att äta upp mindre fiskar av samma art. I kombination med ett allt hårdare fiske kan detta på sikt leda till att beståndet av nilaborre hotas.
I Tanzania har nilaborre blivit en av de viktigaste exportvarorna och står för ca 25% av Tanzanias exporter. En stor del av fisken fiskas i staden Mwanza där dokumentären filmats. Fisken filéeas och packas och flygs sedan med ett flertal flighter i veckan ut till resten av världen, främst Europa, USA och Asien.
Industrin runt fisket är på gott och ont. Det ger inkomster till landet och arbetstillfällen för många. Men i Tanzania råder stor fattigdom och många områden lider av svält. Nilaborre går uteslutande till export och är för dyr för lokalbefolkningen som istället tar till vara på skrov och fiskrens som halvruttna får torka i solen för att sedan kokas eller stekas. Dokumentären visar vidriga bilder där fiskresterna hanteras och de människor som arbetar med hanteringen trampar runt barfota bland ruttnande fiskrens och maskar. Flera av dem får magproblem eller ont i ögonen av de gaser som avges när fisken ruttnar.
Flygplatsen i Mwanza har dålig säkerhet och kontroll. Förutom att det har inträffat flera flygplanskrascher så har vapensmugglare upptäckt att det här är en lämplig plats för att föra in vapen för vidare distribution till krigsdrabbade områden i Afrika, t.ex. Angola och Kongo. Det är därför inte ovanligt att de flygplan som transporterar fisk från Tanzania har med sig vapen när de anländer.
Dokumentären följer ett antal människor i staden, den indiska företagsledare för Nile Perch - en av de större fiskfabrikerna, en nattvakt på ett fiskforskningscenter som fick jobbet när den förre vakten blivit mördad i tjänst och som tjänar 1 dollar per natt och alltid är redo att skjuta eventuella tjuvar med pil och båge, den prostituerade Eliza som säljer sig för 10 dollar natten till de utländska cargopiloter som flyger till Mwanza, en grupp gatubarn vars föräldrar antingen dött i Aids eller är för fattiga för att försörja dem. Gatubarnen lever en våldsam och otrygg tillvaro som de flyr genom att sniffa lim som de tillverkar genom att smälta packlådorna som används i fiskeindustrin. Man får också följa en grupp ryska piloter som regelbundet flyger fisk från Mwanza till Europa i gigantiska ryska plan.
Jag gjorde ett tankeväckande räknexempel efter att jag sett filmen. Fisken exporteras tydligen för ca 4,2 dollar (28 kr) per kg filéad fisk. Detta innebär att nattvakten vars företrädare blev dödad i tjänsten får en dagslön som motsvarar 230 gram fiskfilé. Och för dryga 2 kg nilaborre (eller ca 70 kr) kan man spendera natten med en prostituerad i Mwanza. Detta ger lite perspektiv på vår egen tillvaro minst sagt.
Nilaborren planterades in i Viktoriasjön under 50-talet och har nästan helt utplånat många av de fiskarter som fanns i sjön. En ekologisk katastrof i och med att de mindre fiskarterna livnärde sig på avfall och alger. Nu hotas sjön av övergödning med syrebrist och fiskdöd som följd. Det rapporteras även att nilaborren numera livnär sig främst genom kannibalism, alltså genom att äta upp mindre fiskar av samma art. I kombination med ett allt hårdare fiske kan detta på sikt leda till att beståndet av nilaborre hotas.
I Tanzania har nilaborre blivit en av de viktigaste exportvarorna och står för ca 25% av Tanzanias exporter. En stor del av fisken fiskas i staden Mwanza där dokumentären filmats. Fisken filéeas och packas och flygs sedan med ett flertal flighter i veckan ut till resten av världen, främst Europa, USA och Asien.
Industrin runt fisket är på gott och ont. Det ger inkomster till landet och arbetstillfällen för många. Men i Tanzania råder stor fattigdom och många områden lider av svält. Nilaborre går uteslutande till export och är för dyr för lokalbefolkningen som istället tar till vara på skrov och fiskrens som halvruttna får torka i solen för att sedan kokas eller stekas. Dokumentären visar vidriga bilder där fiskresterna hanteras och de människor som arbetar med hanteringen trampar runt barfota bland ruttnande fiskrens och maskar. Flera av dem får magproblem eller ont i ögonen av de gaser som avges när fisken ruttnar.
Flygplatsen i Mwanza har dålig säkerhet och kontroll. Förutom att det har inträffat flera flygplanskrascher så har vapensmugglare upptäckt att det här är en lämplig plats för att föra in vapen för vidare distribution till krigsdrabbade områden i Afrika, t.ex. Angola och Kongo. Det är därför inte ovanligt att de flygplan som transporterar fisk från Tanzania har med sig vapen när de anländer.
Dokumentären följer ett antal människor i staden, den indiska företagsledare för Nile Perch - en av de större fiskfabrikerna, en nattvakt på ett fiskforskningscenter som fick jobbet när den förre vakten blivit mördad i tjänst och som tjänar 1 dollar per natt och alltid är redo att skjuta eventuella tjuvar med pil och båge, den prostituerade Eliza som säljer sig för 10 dollar natten till de utländska cargopiloter som flyger till Mwanza, en grupp gatubarn vars föräldrar antingen dött i Aids eller är för fattiga för att försörja dem. Gatubarnen lever en våldsam och otrygg tillvaro som de flyr genom att sniffa lim som de tillverkar genom att smälta packlådorna som används i fiskeindustrin. Man får också följa en grupp ryska piloter som regelbundet flyger fisk från Mwanza till Europa i gigantiska ryska plan.
Jag gjorde ett tankeväckande räknexempel efter att jag sett filmen. Fisken exporteras tydligen för ca 4,2 dollar (28 kr) per kg filéad fisk. Detta innebär att nattvakten vars företrädare blev dödad i tjänsten får en dagslön som motsvarar 230 gram fiskfilé. Och för dryga 2 kg nilaborre (eller ca 70 kr) kan man spendera natten med en prostituerad i Mwanza. Detta ger lite perspektiv på vår egen tillvaro minst sagt.
Kommentarer
Trackback
