Om rastlöshet och samvarobehov
Vad konstigt det är att man kan känna sig hyfsat nöjd med tillvaron men samtidigt rastlös.
Jag är otålig, jag vill att något ska hända. Nu. Jag lider av en social rastlöshet som mest beror på att jag är singel. Det hänger också delvis ihop med att min allra bästa kompis som jag brukade umgås mycket med numera bor utomlands och de flesta andra kompisar har partners. Sommaren gör också sitt till för att öka på lusten till social samvaro. Det är så mycket saker jag skulle vilja göra men som inte är lika roliga att göra själv. Jag har helt enkelt alldeles för mycket egentid och att umgås med sig själv är bara roligt när det är självvalt.
När det gäller att få kontakt med killar så var ju speeddejting lite småkul, men jag måste medge att jag nog inte tror att chanserna att verkligen träffa någon där är särskilt stora, men som ett förutsättningslöst tidsfördriv kan det ju vara roligt att testa igen efter sommaren.
Internetkontakter/dejting har jag ju testat förr men jag drar mig för det nu, i alla fall för utpräglade dejtingsajter. Det känns lite ytligt att söka och sålla på utseende och andra kriterier bara för att man kan. Det finns ju SÅ många killar att man anser sig vara tvungen att helt okänsligt sortera bort de flesta. Mitt ex som jag träffade genom en dejtingsajt blev t.ex. bortsållad från mina sökningar vilket visar att man riskerar att missa riktigt bra killar. Tidskrävande är det också, det blir nästan som en hysteri, man loggar in tio gånger om dagen, spenderar timmar med att svara på en massa meddelanden från, i de flesta fall, ointressanta typer. Men så klart, ibland kliar det i fingrarna och då får jag motstå impulsen att registrera mig på nån sajt bara för skojs skull. Särskilt ensamma och händelselösa kvällar och helger.
Jag är otålig, jag vill att något ska hända. Nu. Jag lider av en social rastlöshet som mest beror på att jag är singel. Det hänger också delvis ihop med att min allra bästa kompis som jag brukade umgås mycket med numera bor utomlands och de flesta andra kompisar har partners. Sommaren gör också sitt till för att öka på lusten till social samvaro. Det är så mycket saker jag skulle vilja göra men som inte är lika roliga att göra själv. Jag har helt enkelt alldeles för mycket egentid och att umgås med sig själv är bara roligt när det är självvalt.
Jag vill träffa nya människor (både potentiella kompisar och potentiella killar), komma ut bland folk och utöka bekantskapskretsen. Jag har absolut kommit en bit på väg med en ny ganska nära vän samt ett par mer ytliga bekanta som har potential att bli några jag åtminstone hittar på saker med. Problemet nu är att jag vet inte hur jag ska gå tillväga, vare sig för att träffa folk i allmänhet eller killar. Det är dåligt med fester/middagar bland mina vänner och på jobbet händer det inget. Jag har kollat på lite olika kurser och andra aktiviteter. Men det kostar en massa pengar och närmsta månaden ser knaper ut. De flesta kurser börjar dessutom inte förrän till hösten.
När det gäller att få kontakt med killar så var ju speeddejting lite småkul, men jag måste medge att jag nog inte tror att chanserna att verkligen träffa någon där är särskilt stora, men som ett förutsättningslöst tidsfördriv kan det ju vara roligt att testa igen efter sommaren.
Internetkontakter/dejting har jag ju testat förr men jag drar mig för det nu, i alla fall för utpräglade dejtingsajter. Det känns lite ytligt att söka och sålla på utseende och andra kriterier bara för att man kan. Det finns ju SÅ många killar att man anser sig vara tvungen att helt okänsligt sortera bort de flesta. Mitt ex som jag träffade genom en dejtingsajt blev t.ex. bortsållad från mina sökningar vilket visar att man riskerar att missa riktigt bra killar. Tidskrävande är det också, det blir nästan som en hysteri, man loggar in tio gånger om dagen, spenderar timmar med att svara på en massa meddelanden från, i de flesta fall, ointressanta typer. Men så klart, ibland kliar det i fingrarna och då får jag motstå impulsen att registrera mig på nån sajt bara för skojs skull. Särskilt ensamma och händelselösa kvällar och helger.
Jag vill mycket hellre träffa någon genom någon aktivitet eller nåt event där man får en chans att genast bilda sig en bra uppfattning om personerna man träffar. Om det finns något intresse eller attraktion så brukar man ju känna detta ganska snabbt. Dessutom vill jag till varje pris undvika situationer där jag måste ge någon nobben. Om man fikar med någon från en dejtingsajt så måste man ju säga typ ja eller nej efteråt till vad som ska hända. På speeddejtingen slipper man åtminstone den biten. Träffar man någon på annat sätt så byter man ju inte nummer om man inte redan känner att det är nåt spännande.
Egentligen känner jag inte att jag har så bråttom att träffa någon ny kille även om jag börjat bli lite mer proaktiv på den fronten. Min proaktivitet beror nog mest på att jag under ganska månader inte kände mig redo för något nytt medan den tanken inte längre skrämmer mig på samma sätt även om den känns avlägsen och främmande. En stor anledning till varför jag inte känt mig särskilt stressad eller desperat hittills är nog för att mitt ex finns där för mig både som tröst när singellivet känns tufft och man behöver närhet och som nån att hitta på roliga saker med. Samtidigt bävar jag inför att bli "ensam kvar" om han träffar någon innan mig.
Nåväl, jag fortsätter att försöka fylla kalendern med saker att göra, hänga med på allt som kan tänkas hända i min bekantskapskrets och göra m itt bästa för att försätta mig i situationer där jag träffar nya människor.
Egentligen känner jag inte att jag har så bråttom att träffa någon ny kille även om jag börjat bli lite mer proaktiv på den fronten. Min proaktivitet beror nog mest på att jag under ganska månader inte kände mig redo för något nytt medan den tanken inte längre skrämmer mig på samma sätt även om den känns avlägsen och främmande. En stor anledning till varför jag inte känt mig särskilt stressad eller desperat hittills är nog för att mitt ex finns där för mig både som tröst när singellivet känns tufft och man behöver närhet och som nån att hitta på roliga saker med. Samtidigt bävar jag inför att bli "ensam kvar" om han träffar någon innan mig.
Nåväl, jag fortsätter att försöka fylla kalendern med saker att göra, hänga med på allt som kan tänkas hända i min bekantskapskrets och göra m itt bästa för att försätta mig i situationer där jag träffar nya människor.
Kommentarer
Trackback
