Hmm.....

Före jul inhandlade jag stolt min första egna gran någonsin. Det var den finaste granen på Odenplan, och trots att jag planerat att köpa en gran av storlek mindre kunde jag inte motstå denna grans ståtliga uppenbarelse. Tät och fin var den, och en svensk gran dessutom med äkta grandoft från Tranås.

Det var inte det lättaste att få hem granen, den vägde mer än vad jag räknat med och var dessutom bredare än både hissdörr och dörrarna i lägenheten. Detta var inget som bekymrade mig då och jag tänkte inte på att jag ett par veckor senare skulle få pressa igenom samma gran i ett uttorkat och barrande skick genom samma dörrar...

Senaste veckan har jag undvikit att komma åt granen då detta resulterat i ett skyfall av barr. Jag började så smått bäva inför dagen då jag skulle få göra mig av med min inte längre så ståtliga gran. Någon hade berättat att man kunde köpa en slags säck som man knöt in granen i och som därmed samlade upp eventuellt barravfall. Jag har därför sprungit runt på stan idag och letat efter nämnda säck utan framgång. Jag bet ihop och insåg att jag skulle få spendera resten av dagen med att dammsuga.

Hälften av barren föll av när jag tog av ljusslinga och julgranskulorna. Den restrerande hälften spred sig jämt som ett grönt spår där jag dragit granen genom dörrkarmarna i lägenhete, ut till hissen, genom portuppgången och ut på gatan. Det var som att släpa ett skogens lik där stammen skrapade upp en tydlig rand i det gröna blodspåret av barr.

Ambitionen var att ta med granen till närmsta uppsamlingsplats, som jag naturligtvis kollat upp var den låg för över en vecka sedan. Men när jag upptäckte att det bildats en likhög av granar rakt över gatan kunde jag inte motstå att lämna den avlidne där med motivationen att en gran mer eller mindre inte gjorde någon skillnad nu när det redan var så många andra som lämpat av sina granar där. Jag känner mig ändå som en dålig medborgare.

Väl tillbaka i huset började Operation Sanering. Den stackars slangdraken fick arbeta på högvarv i både lägenhet och i trappuppgång. Hissen fuskstädade jag genom att sopa ner barren i mellanrummet mellan hiss och hissschackt . Jag känner mig som en dålig hyresgäst.

Lägenheten känns tom utan mitt barrande sällskap. Granens tysta och väldoftande närvaro gjorde att det kändes både mer hemtrevligt och mindre ensamt (jag har nyligen blivit singel, berättar om det en annan dag). När jag ibland vaknade till på natten stod den tryggt vid sängens fotända och vakade över mig med sin mörka skugga.

Nåväl, då var denna jul över. Nästa år ska jag nog skaffa mig en mindre gran :)