Den moderna människan...är hon egentligen primitiv?
Jag har funderat över en sak - varför har vi tjejer så svårt att släppa taget när ett förhållande är på väg att ta slut? Även om vi vet innerst inne att det är för det bästa så klamrar vi oss likt förbannat kvar vid karlen som en utsvulten igel. Vi glorifierar honom, övertygar oss om att alla problem går att lösa bara man vill, accepterar alla hans fel och brister, förlåter honom alla lögner och elakheter, är beredda att kompromissa till vilket pris som helst. In i det sista försöker vi undvika det oundvikliga slutet. En tid efteråt förstår vi oftast inte riktigt varför vi inte kunde släppa. Och framförallt kommer vi med all säkerhet att göra samma sak igen. Är det så att "giving up is the hardest part"? Eller kan det finnas någon annan anledning?
Jag har en liten teori om en möjlig, om än långsökt, förklaring till varför vi beter oss så här. Kan det vara en instinkt av något slag? Vi moderna människor är nog mycket mer primitiva än vad vi vill inse. Biologiskt sett har människan inte förändrats särskilt mycket under årtusendena även om sättet vi lever på har gjort det. Trots att det kan vara en obekväm sanning så måste det helt enkelt vara så att vi i hög grad styrs och påverkas av urgamla instinkter och drifter. Instinkter och drifter som sett till att människan fortfarande existerar som art (tyvärr verkar de här instinkterna och drifterna inte stoppa oss från att snabbt förstöra våran livsmiljö- det får bli ett annat inlägg).
Kan det inte vara så att när en kvinna etablerat ett förhållande med en man är hennes instinkt att försöka bibehålla den relationen eftersom mannen, fram tills ganska nyligen och kanske fortfarande i vissa delar av världen, var nödvändig för att trygga kvinnans tillvaro, skydda henne från fiender och vilda djur, ge henne viktigt proteintillskott i form av kött och fisk, ge henne barn etc. Kvinnan var beroende av mannen helt enkelt och det låg därför i hennes intresse att hålla kvar mannen.
Om jag låter tankarna fortsätta i samma spår - är det för långsökt att tänka sig att det även kan vara dessa inneboende instinkter som förklarar varför män ofta är så entusiastiska, överväldigande och motiverade precis i början av ett förhållande? Fler kvinnor i mannens "familj" betydde en tryggad fortlevnad eftersom fler barn skulle födas, fler kvinnor skulle även innebära mer basföda och bättre möjligheter att ta hand om sjuka och gamla. På grund av detta låg det kanske i mannens intresse att charma kvinnan och knyta henne till sig fort som sjutton innan någon annan hinner före. När hon väl var tryggt i hamn och banden knutna dem emellan var "jakten" över.
Nåväl, jag skulle kunna låta tankarna fladdra iväg i alldeles för galna banor om jag inte sätter punkt här. Vill inte stöta mig med någon, man som kvinna :)
Jag har en liten teori om en möjlig, om än långsökt, förklaring till varför vi beter oss så här. Kan det vara en instinkt av något slag? Vi moderna människor är nog mycket mer primitiva än vad vi vill inse. Biologiskt sett har människan inte förändrats särskilt mycket under årtusendena även om sättet vi lever på har gjort det. Trots att det kan vara en obekväm sanning så måste det helt enkelt vara så att vi i hög grad styrs och påverkas av urgamla instinkter och drifter. Instinkter och drifter som sett till att människan fortfarande existerar som art (tyvärr verkar de här instinkterna och drifterna inte stoppa oss från att snabbt förstöra våran livsmiljö- det får bli ett annat inlägg).
Kan det inte vara så att när en kvinna etablerat ett förhållande med en man är hennes instinkt att försöka bibehålla den relationen eftersom mannen, fram tills ganska nyligen och kanske fortfarande i vissa delar av världen, var nödvändig för att trygga kvinnans tillvaro, skydda henne från fiender och vilda djur, ge henne viktigt proteintillskott i form av kött och fisk, ge henne barn etc. Kvinnan var beroende av mannen helt enkelt och det låg därför i hennes intresse att hålla kvar mannen.
Om jag låter tankarna fortsätta i samma spår - är det för långsökt att tänka sig att det även kan vara dessa inneboende instinkter som förklarar varför män ofta är så entusiastiska, överväldigande och motiverade precis i början av ett förhållande? Fler kvinnor i mannens "familj" betydde en tryggad fortlevnad eftersom fler barn skulle födas, fler kvinnor skulle även innebära mer basföda och bättre möjligheter att ta hand om sjuka och gamla. På grund av detta låg det kanske i mannens intresse att charma kvinnan och knyta henne till sig fort som sjutton innan någon annan hinner före. När hon väl var tryggt i hamn och banden knutna dem emellan var "jakten" över.
Nåväl, jag skulle kunna låta tankarna fladdra iväg i alldeles för galna banor om jag inte sätter punkt här. Vill inte stöta mig med någon, man som kvinna :)
Kommentarer
Trackback
