På bio med herr 4
Herr 4 klamrar sig envist kvar. Inte för att jag är intresserad av honom, för att han är attaktiv eller särdeles spännande eller härlig att vara med. Han klamrar sig kvar enbart för att han inte uppenbart stöter på mig, gör några moves eller uttrycker några känslor. Han messar inte gulliga saker, mailar inte, utan ringer då och då för att se om jag vill hitta på nåt. Jag ser honom som en ytlig bekant och har inget emot att träffas då och då om jag inte har något bättre för mig och känner mig social, men jag har inte själv tagit initiativet till att ses (bortsett från en gång när jag ville ha sällskap till en jazzkonsert - vi har ett gemensamt jazzintresse).
Efter att han ringt två lördagar på rad utan att jag kunnat (eller ok, ena gången sa jag att jag inte kunde bara för att jag inte hade lust att träffa honom) kände jag mig så illa tvungen att inte nobba när han föreslogs att ses på tisdagen. Vi skulle gå på bio.
Innan hade jag lite ångest eftersom biosalongens mörker är som upplagt för ett första kroppsligt närmande. Det skulle vara hemskt pinsamt tyckte jag om han skulle försöka sig på något och jag bestämt skulle få avvisa honom där under pågående filmvisning. Dessutom skulle jag klandrat mig själv för att jag på något omedvetet och ofrivilligt sätt måste ha fått honom att tro att jag skulle välkomna biotafsande. Jag såg till att inte uppmuntra några sådana försök genom att luta mig mot armstödet bort från honom samt hålla ordning på händer och lår för att dessa kroppsdelar inte skulle befinna sig inom räckhåll. Det funkade bra.
Nu kvarstår dock dilemmat vad jag ska göra med honom. Han kanske inte är intresserad av mig och också bara ser mig som en kompis - i så fall skulle det ju kunna bli hel fel om jag bara kläcker ur mig "Du, bara så du vet, jag är inte intresserad av dig", bara så där helt apropå inget. Å andra sidan skulle det bli ännu mer fel om han faktiskt är intresserad och går och trånar efter mig och tror att det är ömsesidigt (hur han nu skulle kunna tro det med tanke på mitt reserverande och avvaktande beteende).
Herr 4 är den enda av höstens grabbar som inte fått nobben.....än.
Efter att han ringt två lördagar på rad utan att jag kunnat (eller ok, ena gången sa jag att jag inte kunde bara för att jag inte hade lust att träffa honom) kände jag mig så illa tvungen att inte nobba när han föreslogs att ses på tisdagen. Vi skulle gå på bio.
Innan hade jag lite ångest eftersom biosalongens mörker är som upplagt för ett första kroppsligt närmande. Det skulle vara hemskt pinsamt tyckte jag om han skulle försöka sig på något och jag bestämt skulle få avvisa honom där under pågående filmvisning. Dessutom skulle jag klandrat mig själv för att jag på något omedvetet och ofrivilligt sätt måste ha fått honom att tro att jag skulle välkomna biotafsande. Jag såg till att inte uppmuntra några sådana försök genom att luta mig mot armstödet bort från honom samt hålla ordning på händer och lår för att dessa kroppsdelar inte skulle befinna sig inom räckhåll. Det funkade bra.
Nu kvarstår dock dilemmat vad jag ska göra med honom. Han kanske inte är intresserad av mig och också bara ser mig som en kompis - i så fall skulle det ju kunna bli hel fel om jag bara kläcker ur mig "Du, bara så du vet, jag är inte intresserad av dig", bara så där helt apropå inget. Å andra sidan skulle det bli ännu mer fel om han faktiskt är intresserad och går och trånar efter mig och tror att det är ömsesidigt (hur han nu skulle kunna tro det med tanke på mitt reserverande och avvaktande beteende).
Herr 4 är den enda av höstens grabbar som inte fått nobben.....än.
Kommentarer
Trackback
