Hmm.....

Den sjätte killen i ordningen har jag haft kontakt med i ett par veckor och vi hade väldigt lika inställning till mycket, i alla fall på pappret. Jag kände på mig redan innan vi sågs att den här killen nog sett fram mer emot träffen än vad jag gjort. Men jag har kanske bara blivit väldigt duktig på att inte ha några förväntningar eller förhoppningar utan bara ta det för vad det är .

Vad som mötte mig denna träff var en inflyttad västmanlänning - väääästmanlääääning. Inte nog med att han hette samma sak som min lillebror, han såg dessutom ung ut och påminde mig om min brolla i utseendet. Det går ju bara inte. Jag kände att jag relaterade till honom som om jag var flera år äldre istället för bara ett medan han satt där och tindrade med ögonen.

Någon timma efter att vi setts fick jag ett sms från honom att han gillat mig och jättegärna ville fortsätta träffas. Men det blev ett milt avvisande från min sida - tack men nej tack.  Stackarn! Det kändes lite jobbigt men bäst så.