Hmm.....

Förra veckan var nog rekord - 3 träffar på 5 dagar. Puh!

I fredags skulle jag fika med en kille jag bara haft kontakt med i en dryg vecka. Han lyckades  väcka min nyfikenhet i sitt första meddelande och ju mer jag fick veta om honom desto mer intressant verkade han - han paddlar, kan sjunga, gillar djur och natur, fotograferar. Dessutom såg han bra ut på sina bilder. Faktiskt var det så att jag hade lite förväntningar inför att vi skulle ses  trots att jag varit så duktig på att inte ha det vid de andra träffarna.

Jag blev inte besviken trots förväntningarna. Så fort jag såg honom när jag kom upp ur tunnelbanan började jag le. Ett leende som satt i hela träffen och hela kvällen. Fikan gick alldeles för fort (trots att vi pratade i 2 1/2 timma). Vi pratade massor om allt möjligt och drog mycket dåliga skämt så det blev mycket skratt. 

Äntligen kände jag helt utan tvekan att den här killen ville jag träffa igen och lära känna honom bättre. Jag hade ju nästan börjat tvivla om jag var kapabel att bli intresserad.

Vi träffades igen redan igår och skulle gått på utställning på Kulturhuset men jag hade missat att de inte alls har öppet till 21 alla dagar i veckan. Alla dagar i veckan UTOM måndagar. Typiskt! Dessutom blev jag 40 min sen för att tunnelbanan inte gick pga växelfel. Typiskt! Och det regnade. Typiskt! Vi hamnade till slut på ett café där vi drack te och åt morotskaka medan konversationen snart tog fart och de där dåliga skämten återigen började hagla. Han gör mig rolig.

Det var jättetrevligt igen men samma fånleende infann sig inte riktigt denna gång. Jag är nog lite rädd av mig tror jag. Men inget fel i att vara lite försiktig. Vi kommer i alla fall att ses mer så får vi se vad som händer och hur det känns. Lite spännande är det allt.