Långweekend i Barcelona
[Foton kommer senare]
I helgen var jag i Barcelona med min bästa väninna. Det var mitt första besök i denna storstad men säkerligen inte mitt sista. Där fanns massor att se och göra, vädret var underbart (22-25 grader och sol alla dagarna) och människorna trevliga. Det enda som var lite synd var att maten var nästan i prisklass med Sverige.
Första kvällen Vi anlände sent på torsdagkvällen till vårat hotel The Praktik som ligger i området L'Eixample. Efter att ha spanat in det snyggt inredda hotellrummet gav jag mig ut med karta och kamera på en kvällspromenad till La Sagrada Familia. Endast en fasad var upplyst vilket var lite av en besvikelse, men man fick ändå en uppfattning om byggnadens detaljrikedom och storhet.
På väg tillbaka smög jag in på en liten bar för tapas (Patatas Bravas och Chorizitos al Diablo) och en öl i ett försök att väcka liv i min latenta spanska.
Dag 1 På fredagsmorgonen sov vi ut ordentligt och vandrade sedan de 10 minutrarna ner till Las Ramblas. Där åt vi frukost på en uteservering med god utsikt över gatan och alla andra turister. Nybakad baguette med jamon serrano, färskpressad apelsinjuice och café con leche i solskenet. Mums!
Mätta och belåtna strosade vi längs med Las Ramblas försäljare och vek sedan in bland de gotiska kvarteren där vi gick runt i de smala gränderna. Här var det oerhört tyst och lugnt jämfört med all trafik och folkträngsel på Las Ramblas. Vackra, växtprydda balkonger och massor med tvätt som hängde på tork överallt.
Vi kom ut ur dunklet vid avenyn intill marinan och promenerade förbi konstmuséet, sneddade genom sunkiga bostadskvarter för att komma ut till en av stränderna, Platja de San Sebastiá. Vita stränder, turkosblått hav och brusande vågor. Så fint! Efter en stunds barfotaplask i strandkanten återvände vi till marinan där vi åt en lång lunch på "Luz de Gas", en restaurang som ligger på bryggorna i hamnen. Vi avnjöt en immande kanna sangría tillsammans med flera olika tapas - patatas bravas, grillade jätteräkor, fårost, croquetter. Djupa samtal, guppande båtar, gassande sol, supande tyskar - kan det bli bättre?
Efter lunchen tog vi en taxi upp till Park Güell där Gaudí skulle byggt ett helt bostadsområde för välbärgade på uppdrag av någon miljonär. Projektet blev dock en flopp och ingen var intresserad av att köpa så efter bara några hus lades projektet ner. Parken består av några byggnader i Gaudís galna stil samt en park med anlagda promenadvägar som klättrar upp på en kulle strax norr om centrala Barcelona. Häruppifrån hade vi en vidunderlig utsikt över staden och havet. Väl värt ett besök!
Vi åkte tillbaka till hotellet och tog en välbehövlig siesta. Middagen var en flopp - vi gick till en restaurang som vi hittade inte så långt från hotellet. Vi beställde en flaska cava och varsinn 17-euros-paella. Den var varken särskilt riklig eller särskilt god, lagar bättre paella själv. Men cavan slank ner utan problem. Efter maten åkte vi till en bar vi blivit rekommenderad, Carpe Diem Lounge Club (CDLC) vid strandkanten på La Barceloneta. Det var ett ganska coolt ställe, mycket folk, lite orientalisk inredning med jalusiavskiljda divaner där man kunde vräka sig barfota. Personalen bestod mest av attraktiva och vältränade killar som var fina att titta på (och trevliga att beställa av). Vår egen snygga servitör hette Chris och var mexikan. Drinken var god men alla dagens upplevelser tog ut sin rätt och vi åkte hem ganska tidigt.
Dag 2 Vi kom upp lite tidigare denna dag och tog en taxi till stranden Platja Bogatell, en strand som ligger bortanför området La Barceloneta. Tyvärr visade sig att taxichauförren inte hade så bra koll på Barcelonas stränder för han släppte av oss två stränder för långt bort i vad som mest liknade ett industriområde. Med kurrande magar vandrade vi någon kilometer tillbaka till "vår" strand. Där fanns en liten "chiringuito", en strandbar som precis höll på att öppna. Här åt vi frukost, med en nästan öde strand och fri horisontlinje över Medelhavet ("Va? Det här är väl Atlanten?" utbrast min kompis). Frukosten denna dag bestod av en tonfiskbaguette, apelsinjuice (från koncentrat) och café con leche och kostade dryga 10 EUR per person.
Vi hyrde sedan varsin solstol och njöt i fulla drag av de värmande soltrålanrna och bruset från havet. Vi lyxade även till det med varsinn massage som en trupp av thailändskor sålde för 5 EUR per kvarten. När vi antagit en lagom tomatröd nyans åt vi lunch på samma chiringuito som sköljdes ner med en (jävligt stark) mojito.
Lite smålulliga taxade vi tillbaka till hotellet, lämnade badgrejorna och gav oss ut på stan för att undersöka Barcelonas shopping med start i varuhuset El Corte Inglés. Shoppingen var ingen hit - fruktansvärt mycket folk, samma märken som hemma och samma priser. Tillbaka till hotellet blev det lite vila och sedan öl, oliver och ost på balkongen medan solen sjönk ner bakom hustaken.
Den här kvällen hade vi bokat bord på en lite bättre restaurang Shoko - granne med CDLC i La Barceloneta. Snygga och uppklädda infann vi oss kl. 21.30 för att få vårat bord utomhus (vi sa till särskilt om det vid bokningen), bara för att bli visade till ett trist inomhus bord. Vi beställde förätt och huvudrätt och en flaska cava att dricka till. De dröjde oerhört med drickan, vi hann få in förätten och den hann kallna innan vi äntligen fick våran flaska. Dåligt!
En av våra servitörer hette León och pratade inte engelska. Detta innebar att han pratade mest med mig på spanska. Han frågade nyfiket saker om oss varje gång han hade vägarna förbi och blev överlycklig när han fick veta att jag var singel. Här övergick hans omsorger till mer rättframt flörtande. Han eskorterade oss stolt till baren medan han muttrade "Camilla, Camilla, Camilla - me enamoro de tí" typ, Camilla, jag blir alldeles kär i dig. Typiskt spansk charmör-chargong. Något jag uppskattar i allra högsta grad! Jag hade glömt bort hur glad man blir av smicker och komplimanger. Han ville bjuda oss på varsinn drink men de margueritas han kom med visade de sig vara odrickbara, alldeles för starka och smakade....gift. När han inte var i närheten så rymde vi därifrån illa kvickt.
Efter att ha spanat in de restauranger och barer som fanns där och övervägt om vi skulle ta en taxi in till centrala Barcelona för att hitta något uteställe, bestämde vi oss ändå för att stanna kvar här och testa CDLC igen. Det var lite mer folk idag och vi stod i baren längst in och zippade på varsinn gin & tonic och skämtade elakt om ett gäng döva som var där. Faktiskt så skämtade vi elakt om de flesta som råkade befinna sig i vårt blickfång. Alla utom en av bartendrarna som såg lite vampyraktig ut (i min mening) om än oerhört läcker (i min kompis mening).
Servitören Chris från kvällen innan kände igen oss och kom fram och pratade lite. En riktigt snygg och trevlig grabb, hade gärna klämt lite på hans välformade biceps. Han erbjöd oss att vräka oss på en av divanerna (som ikväll var reserverade endast för VIP-gäster). När vi låg där utan skor så kände jag mig mer VIP än någonsin. Snart kom han tillbaka och frågade vad vi drack, ögonblicket kom han med två GT. Lyx. Sippade. Snackade. Spanade.
"Gillar ni coktails?", Chris var tillbaka. Vi nickade. En stund senare levererades två fantastiska strawberry daiquiries. Chris försäkrade sig hela tiden om att vi hade det bra och småsnackade med oss under långa stunder. Nej nej, vi skulle absolut inte betala något för drinkarna. Till Chris stora besvikelse gick vi innan stället stängde, tror allt han hade hoppats på att kunna dra med oss vidare någonstans när han slutade. Två spanjorers hjärtan krossade på en kväll, stackarna!
Dag 3 Min kompis ville sova ut. Inte jag. Strax före nio knatade jag iväg för att se La Sagrada Familia i dagsljus. Jag gick inte raka vägen dit utan såg till att passera änny ett Gaudí bygge på vägen dit. I dagsljuset var katedralen mer imponerande, men jag associerade av okänd anledning byggnadens fasader och former till kommunistiska betongstatyer. Att gå in kostade 8 EUR varav en del av intäkten finansierar det fortsatta (eviga?) färdigställandet av byggnaden.
Utsidan visade sig vara långt mer färdig än insidan som såg ut som...ja, en byggarbetsplats. Längs med väggen fanns det plats att gå på men allt innanför var inhägnat och där var bråte, cementblandare, säckar med sand, gipsformar, truckar, bräder etc etc. Svårt att föreställa sig hur det kommer se ut när det är färdigt.
Jag mötte min kompis och vi checkade ut och hann med en frukost på ett litet café ett par kvarter från hotellet innan det var dags att haffa en taxi till flygplatsen för hemresa. Jag önskar vi hade haft åtminstone en halv dag till på oss för att hinna ser mer av denna intressanta stad. Fast jag misstänker att jag kommer åka dit igen. Någon gång.
I helgen var jag i Barcelona med min bästa väninna. Det var mitt första besök i denna storstad men säkerligen inte mitt sista. Där fanns massor att se och göra, vädret var underbart (22-25 grader och sol alla dagarna) och människorna trevliga. Det enda som var lite synd var att maten var nästan i prisklass med Sverige.
Första kvällen Vi anlände sent på torsdagkvällen till vårat hotel The Praktik som ligger i området L'Eixample. Efter att ha spanat in det snyggt inredda hotellrummet gav jag mig ut med karta och kamera på en kvällspromenad till La Sagrada Familia. Endast en fasad var upplyst vilket var lite av en besvikelse, men man fick ändå en uppfattning om byggnadens detaljrikedom och storhet.
På väg tillbaka smög jag in på en liten bar för tapas (Patatas Bravas och Chorizitos al Diablo) och en öl i ett försök att väcka liv i min latenta spanska.
Dag 1 På fredagsmorgonen sov vi ut ordentligt och vandrade sedan de 10 minutrarna ner till Las Ramblas. Där åt vi frukost på en uteservering med god utsikt över gatan och alla andra turister. Nybakad baguette med jamon serrano, färskpressad apelsinjuice och café con leche i solskenet. Mums!
Mätta och belåtna strosade vi längs med Las Ramblas försäljare och vek sedan in bland de gotiska kvarteren där vi gick runt i de smala gränderna. Här var det oerhört tyst och lugnt jämfört med all trafik och folkträngsel på Las Ramblas. Vackra, växtprydda balkonger och massor med tvätt som hängde på tork överallt.
Vi kom ut ur dunklet vid avenyn intill marinan och promenerade förbi konstmuséet, sneddade genom sunkiga bostadskvarter för att komma ut till en av stränderna, Platja de San Sebastiá. Vita stränder, turkosblått hav och brusande vågor. Så fint! Efter en stunds barfotaplask i strandkanten återvände vi till marinan där vi åt en lång lunch på "Luz de Gas", en restaurang som ligger på bryggorna i hamnen. Vi avnjöt en immande kanna sangría tillsammans med flera olika tapas - patatas bravas, grillade jätteräkor, fårost, croquetter. Djupa samtal, guppande båtar, gassande sol, supande tyskar - kan det bli bättre?
Efter lunchen tog vi en taxi upp till Park Güell där Gaudí skulle byggt ett helt bostadsområde för välbärgade på uppdrag av någon miljonär. Projektet blev dock en flopp och ingen var intresserad av att köpa så efter bara några hus lades projektet ner. Parken består av några byggnader i Gaudís galna stil samt en park med anlagda promenadvägar som klättrar upp på en kulle strax norr om centrala Barcelona. Häruppifrån hade vi en vidunderlig utsikt över staden och havet. Väl värt ett besök!
Vi åkte tillbaka till hotellet och tog en välbehövlig siesta. Middagen var en flopp - vi gick till en restaurang som vi hittade inte så långt från hotellet. Vi beställde en flaska cava och varsinn 17-euros-paella. Den var varken särskilt riklig eller särskilt god, lagar bättre paella själv. Men cavan slank ner utan problem. Efter maten åkte vi till en bar vi blivit rekommenderad, Carpe Diem Lounge Club (CDLC) vid strandkanten på La Barceloneta. Det var ett ganska coolt ställe, mycket folk, lite orientalisk inredning med jalusiavskiljda divaner där man kunde vräka sig barfota. Personalen bestod mest av attraktiva och vältränade killar som var fina att titta på (och trevliga att beställa av). Vår egen snygga servitör hette Chris och var mexikan. Drinken var god men alla dagens upplevelser tog ut sin rätt och vi åkte hem ganska tidigt.
Dag 2 Vi kom upp lite tidigare denna dag och tog en taxi till stranden Platja Bogatell, en strand som ligger bortanför området La Barceloneta. Tyvärr visade sig att taxichauförren inte hade så bra koll på Barcelonas stränder för han släppte av oss två stränder för långt bort i vad som mest liknade ett industriområde. Med kurrande magar vandrade vi någon kilometer tillbaka till "vår" strand. Där fanns en liten "chiringuito", en strandbar som precis höll på att öppna. Här åt vi frukost, med en nästan öde strand och fri horisontlinje över Medelhavet ("Va? Det här är väl Atlanten?" utbrast min kompis). Frukosten denna dag bestod av en tonfiskbaguette, apelsinjuice (från koncentrat) och café con leche och kostade dryga 10 EUR per person.
Vi hyrde sedan varsin solstol och njöt i fulla drag av de värmande soltrålanrna och bruset från havet. Vi lyxade även till det med varsinn massage som en trupp av thailändskor sålde för 5 EUR per kvarten. När vi antagit en lagom tomatröd nyans åt vi lunch på samma chiringuito som sköljdes ner med en (jävligt stark) mojito.
Lite smålulliga taxade vi tillbaka till hotellet, lämnade badgrejorna och gav oss ut på stan för att undersöka Barcelonas shopping med start i varuhuset El Corte Inglés. Shoppingen var ingen hit - fruktansvärt mycket folk, samma märken som hemma och samma priser. Tillbaka till hotellet blev det lite vila och sedan öl, oliver och ost på balkongen medan solen sjönk ner bakom hustaken.
Den här kvällen hade vi bokat bord på en lite bättre restaurang Shoko - granne med CDLC i La Barceloneta. Snygga och uppklädda infann vi oss kl. 21.30 för att få vårat bord utomhus (vi sa till särskilt om det vid bokningen), bara för att bli visade till ett trist inomhus bord. Vi beställde förätt och huvudrätt och en flaska cava att dricka till. De dröjde oerhört med drickan, vi hann få in förätten och den hann kallna innan vi äntligen fick våran flaska. Dåligt!
En av våra servitörer hette León och pratade inte engelska. Detta innebar att han pratade mest med mig på spanska. Han frågade nyfiket saker om oss varje gång han hade vägarna förbi och blev överlycklig när han fick veta att jag var singel. Här övergick hans omsorger till mer rättframt flörtande. Han eskorterade oss stolt till baren medan han muttrade "Camilla, Camilla, Camilla - me enamoro de tí" typ, Camilla, jag blir alldeles kär i dig. Typiskt spansk charmör-chargong. Något jag uppskattar i allra högsta grad! Jag hade glömt bort hur glad man blir av smicker och komplimanger. Han ville bjuda oss på varsinn drink men de margueritas han kom med visade de sig vara odrickbara, alldeles för starka och smakade....gift. När han inte var i närheten så rymde vi därifrån illa kvickt.
Efter att ha spanat in de restauranger och barer som fanns där och övervägt om vi skulle ta en taxi in till centrala Barcelona för att hitta något uteställe, bestämde vi oss ändå för att stanna kvar här och testa CDLC igen. Det var lite mer folk idag och vi stod i baren längst in och zippade på varsinn gin & tonic och skämtade elakt om ett gäng döva som var där. Faktiskt så skämtade vi elakt om de flesta som råkade befinna sig i vårt blickfång. Alla utom en av bartendrarna som såg lite vampyraktig ut (i min mening) om än oerhört läcker (i min kompis mening).
Servitören Chris från kvällen innan kände igen oss och kom fram och pratade lite. En riktigt snygg och trevlig grabb, hade gärna klämt lite på hans välformade biceps. Han erbjöd oss att vräka oss på en av divanerna (som ikväll var reserverade endast för VIP-gäster). När vi låg där utan skor så kände jag mig mer VIP än någonsin. Snart kom han tillbaka och frågade vad vi drack, ögonblicket kom han med två GT. Lyx. Sippade. Snackade. Spanade.
"Gillar ni coktails?", Chris var tillbaka. Vi nickade. En stund senare levererades två fantastiska strawberry daiquiries. Chris försäkrade sig hela tiden om att vi hade det bra och småsnackade med oss under långa stunder. Nej nej, vi skulle absolut inte betala något för drinkarna. Till Chris stora besvikelse gick vi innan stället stängde, tror allt han hade hoppats på att kunna dra med oss vidare någonstans när han slutade. Två spanjorers hjärtan krossade på en kväll, stackarna!
Dag 3 Min kompis ville sova ut. Inte jag. Strax före nio knatade jag iväg för att se La Sagrada Familia i dagsljus. Jag gick inte raka vägen dit utan såg till att passera änny ett Gaudí bygge på vägen dit. I dagsljuset var katedralen mer imponerande, men jag associerade av okänd anledning byggnadens fasader och former till kommunistiska betongstatyer. Att gå in kostade 8 EUR varav en del av intäkten finansierar det fortsatta (eviga?) färdigställandet av byggnaden.
Utsidan visade sig vara långt mer färdig än insidan som såg ut som...ja, en byggarbetsplats. Längs med väggen fanns det plats att gå på men allt innanför var inhägnat och där var bråte, cementblandare, säckar med sand, gipsformar, truckar, bräder etc etc. Svårt att föreställa sig hur det kommer se ut när det är färdigt.
Jag mötte min kompis och vi checkade ut och hann med en frukost på ett litet café ett par kvarter från hotellet innan det var dags att haffa en taxi till flygplatsen för hemresa. Jag önskar vi hade haft åtminstone en halv dag till på oss för att hinna ser mer av denna intressanta stad. Fast jag misstänker att jag kommer åka dit igen. Någon gång.
Kommentarer
Trackback
