Biten på kajak
Redan förra året var jag sugen på att lära mig paddla kajak, men det blev inget av det. Denna sommar blev det ett spontanbesök på Pampas Marina på nationaldagen men alla kajaker var uthyrda. Surt. Sen lärde jag känna en kul tjej på ett bröllop som paddlar mycket och efter lite tjat organiserade hon och killkompis en två-dagarskajaktur för fyra av deras kompisar, däribland jag och tre andra killar.
I lördags i snudd på kulingvindar packade vi våra kajaker på norra Värmdö och gav oss iväg. Min jungfrutur inleddes med över en timmas paddling i direkt motvind, stundtals med hyfsade vågor. Renata Clumska släng dig i väggen blev mitt mantra under helgen. Med en paddelteknik att skämmas för och en fysisk styrka som har sett bättre dagar (har varit halvkrasslig i flera veckor) kämpade jag på i kajaken. Trots att det var mycket tyngre fysiskt än jag räknat med var turen en fantastisk upplevelse och utmaning.
När vi hittade in i skydd bland småöar och kajakerna ljudlöst och lätt gled fram i vattnet fylldes man av en frihetskänsla som hette duga (särskilt andra dagen när packningen lättat betydligt). När solen stundtals tittade fram eller en havsörn seglade över oss så var det fullkomligt ofattbart att man inte gjort de här tidigare. Även om
Vi hittade en bra övernattningsplats med en lite sandstrand att parkera kajakerna på och en glänta i skogen att sätta upp tälten på i skydd av den tilltagande vinden. Kvällen bjöd på en otrolig stjärnhimmel som avnjöts i värmen av en sprakande brasa. Mina tankar gick till livet i stan och hur mycket härligare det var att sitta där på ett sittunderlag i mossan och vara sådär lagom halvskitig, trött och avslappnad. Underbart!
Jag längar redan till flera kajakturer men det är väl troligt att de får vänta tills nästa säsong....
