Jag ogillar november
November måste vara en av årets tristaste månader. Klockan är omställd till vintertid och det blir allt mörkare. Alla löven har försvunnit från träden och vädret är skit. Det är lerigt, grått och trist. Det värsta av allt - affärerna har redan börjat sälja julgrejer!
Världen är liten
Ibland är det fascinerande hur liten världen kan vara. I fredags morse tog jag tunnelbanan som vanligt till jobbet. När jag skulle kliva av och är på väg mot dörrarna ser jag en kille som vinkar lite försynt. Det visade sig vara en kille som pluggade på samma skola som mig i London 1998. Jag är imponerad av att han kände igen mig då jag hade jättekort hår under den tiden. Dessutom är det ju nästan tio år sedan. Jag lät bli att kliva av och åkte med en station till för att vi skulle hinna prata lite. Roligt! Jag hade aldrig trott att jag skulle träffa på någon från den tiden igen. Ha ha!
Min personlighet är "något speciell"
| Your Personality is Somewhat Rare (ISTP) |
 Your personality type is reserved, methodical, spirited, and intense.Only about 6% of all people have your personality, including 3% of all women and 8% of all men You are Introverted, Sensing, Thinking, and Perceiving. |
För mycket att göra
Tji fick jag för att jag gnällde tidigare om att jag hade tråkigt och inte tillräckligt mycket grejer för mig.
Senaste månaden har jag haft något planerat i stort sett varenda dag, både i veckan och på helgen - träffa kompisar, träffa internetdejting-killar, ridning, körsång, resor med jobbet, resor privat, tvättstuga etc etc.. Jag skäms nästan när någon kompis (eller internetdejting-kille för den delen) vill ses och det inte finns någon lucka i kalendern förrän flera veckor framåt. Detta innebär ju att jag bara fortsätter att boka upp mig, längre och längre fram.
Visst är det jättekul att ha mycket att göra, men just nu längtar jag efter lite lediga dagar både för att få ha det lite tråkigt och för att kunna vara lite spontan. Nu lovar jag mig själv att inte planera in något efter nästa vecka. Jag har också tänkt ta mig tid att fundera lite över mitt liv (blivit inspirerad av en bok jag läser) - detta kanske jag borde boka in i min kalender :)
Senaste månaden har jag haft något planerat i stort sett varenda dag, både i veckan och på helgen - träffa kompisar, träffa internetdejting-killar, ridning, körsång, resor med jobbet, resor privat, tvättstuga etc etc.. Jag skäms nästan när någon kompis (eller internetdejting-kille för den delen) vill ses och det inte finns någon lucka i kalendern förrän flera veckor framåt. Detta innebär ju att jag bara fortsätter att boka upp mig, längre och längre fram.
Visst är det jättekul att ha mycket att göra, men just nu längtar jag efter lite lediga dagar både för att få ha det lite tråkigt och för att kunna vara lite spontan. Nu lovar jag mig själv att inte planera in något efter nästa vecka. Jag har också tänkt ta mig tid att fundera lite över mitt liv (blivit inspirerad av en bok jag läser) - detta kanske jag borde boka in i min kalender :)
McDonalds räddar kvällen
Mmmmmm.....det finns inget godare än en stor flottig hamburgare och pommes med dipsås efter att man tagit några glas vin på afterwork. En avstickare till Mackedonken kan rädda en utekväll och undvika fylleslag. Lökig andedräkt kan sedan vara en tillgång resten av kvällen om man vill bli av med någon ovälkommet närgången typ.
Långweekend i Barcelona
[Foton kommer senare]
I helgen var jag i Barcelona med min bästa väninna. Det var mitt första besök i denna storstad men säkerligen inte mitt sista. Där fanns massor att se och göra, vädret var underbart (22-25 grader och sol alla dagarna) och människorna trevliga. Det enda som var lite synd var att maten var nästan i prisklass med Sverige.
Första kvällen Vi anlände sent på torsdagkvällen till vårat hotel The Praktik som ligger i området L'Eixample. Efter att ha spanat in det snyggt inredda hotellrummet gav jag mig ut med karta och kamera på en kvällspromenad till La Sagrada Familia. Endast en fasad var upplyst vilket var lite av en besvikelse, men man fick ändå en uppfattning om byggnadens detaljrikedom och storhet.
På väg tillbaka smög jag in på en liten bar för tapas (Patatas Bravas och Chorizitos al Diablo) och en öl i ett försök att väcka liv i min latenta spanska.
Dag 1 På fredagsmorgonen sov vi ut ordentligt och vandrade sedan de 10 minutrarna ner till Las Ramblas. Där åt vi frukost på en uteservering med god utsikt över gatan och alla andra turister. Nybakad baguette med jamon serrano, färskpressad apelsinjuice och café con leche i solskenet. Mums!
Mätta och belåtna strosade vi längs med Las Ramblas försäljare och vek sedan in bland de gotiska kvarteren där vi gick runt i de smala gränderna. Här var det oerhört tyst och lugnt jämfört med all trafik och folkträngsel på Las Ramblas. Vackra, växtprydda balkonger och massor med tvätt som hängde på tork överallt.
Vi kom ut ur dunklet vid avenyn intill marinan och promenerade förbi konstmuséet, sneddade genom sunkiga bostadskvarter för att komma ut till en av stränderna, Platja de San Sebastiá. Vita stränder, turkosblått hav och brusande vågor. Så fint! Efter en stunds barfotaplask i strandkanten återvände vi till marinan där vi åt en lång lunch på "Luz de Gas", en restaurang som ligger på bryggorna i hamnen. Vi avnjöt en immande kanna sangría tillsammans med flera olika tapas - patatas bravas, grillade jätteräkor, fårost, croquetter. Djupa samtal, guppande båtar, gassande sol, supande tyskar - kan det bli bättre?
Efter lunchen tog vi en taxi upp till Park Güell där Gaudí skulle byggt ett helt bostadsområde för välbärgade på uppdrag av någon miljonär. Projektet blev dock en flopp och ingen var intresserad av att köpa så efter bara några hus lades projektet ner. Parken består av några byggnader i Gaudís galna stil samt en park med anlagda promenadvägar som klättrar upp på en kulle strax norr om centrala Barcelona. Häruppifrån hade vi en vidunderlig utsikt över staden och havet. Väl värt ett besök!
Vi åkte tillbaka till hotellet och tog en välbehövlig siesta. Middagen var en flopp - vi gick till en restaurang som vi hittade inte så långt från hotellet. Vi beställde en flaska cava och varsinn 17-euros-paella. Den var varken särskilt riklig eller särskilt god, lagar bättre paella själv. Men cavan slank ner utan problem. Efter maten åkte vi till en bar vi blivit rekommenderad, Carpe Diem Lounge Club (CDLC) vid strandkanten på La Barceloneta. Det var ett ganska coolt ställe, mycket folk, lite orientalisk inredning med jalusiavskiljda divaner där man kunde vräka sig barfota. Personalen bestod mest av attraktiva och vältränade killar som var fina att titta på (och trevliga att beställa av). Vår egen snygga servitör hette Chris och var mexikan. Drinken var god men alla dagens upplevelser tog ut sin rätt och vi åkte hem ganska tidigt.
Dag 2 Vi kom upp lite tidigare denna dag och tog en taxi till stranden Platja Bogatell, en strand som ligger bortanför området La Barceloneta. Tyvärr visade sig att taxichauförren inte hade så bra koll på Barcelonas stränder för han släppte av oss två stränder för långt bort i vad som mest liknade ett industriområde. Med kurrande magar vandrade vi någon kilometer tillbaka till "vår" strand. Där fanns en liten "chiringuito", en strandbar som precis höll på att öppna. Här åt vi frukost, med en nästan öde strand och fri horisontlinje över Medelhavet ("Va? Det här är väl Atlanten?" utbrast min kompis). Frukosten denna dag bestod av en tonfiskbaguette, apelsinjuice (från koncentrat) och café con leche och kostade dryga 10 EUR per person.
Vi hyrde sedan varsin solstol och njöt i fulla drag av de värmande soltrålanrna och bruset från havet. Vi lyxade även till det med varsinn massage som en trupp av thailändskor sålde för 5 EUR per kvarten. När vi antagit en lagom tomatröd nyans åt vi lunch på samma chiringuito som sköljdes ner med en (jävligt stark) mojito.
Lite smålulliga taxade vi tillbaka till hotellet, lämnade badgrejorna och gav oss ut på stan för att undersöka Barcelonas shopping med start i varuhuset El Corte Inglés. Shoppingen var ingen hit - fruktansvärt mycket folk, samma märken som hemma och samma priser. Tillbaka till hotellet blev det lite vila och sedan öl, oliver och ost på balkongen medan solen sjönk ner bakom hustaken.
Den här kvällen hade vi bokat bord på en lite bättre restaurang Shoko - granne med CDLC i La Barceloneta. Snygga och uppklädda infann vi oss kl. 21.30 för att få vårat bord utomhus (vi sa till särskilt om det vid bokningen), bara för att bli visade till ett trist inomhus bord. Vi beställde förätt och huvudrätt och en flaska cava att dricka till. De dröjde oerhört med drickan, vi hann få in förätten och den hann kallna innan vi äntligen fick våran flaska. Dåligt!
En av våra servitörer hette León och pratade inte engelska. Detta innebar att han pratade mest med mig på spanska. Han frågade nyfiket saker om oss varje gång han hade vägarna förbi och blev överlycklig när han fick veta att jag var singel. Här övergick hans omsorger till mer rättframt flörtande. Han eskorterade oss stolt till baren medan han muttrade "Camilla, Camilla, Camilla - me enamoro de tí" typ, Camilla, jag blir alldeles kär i dig. Typiskt spansk charmör-chargong. Något jag uppskattar i allra högsta grad! Jag hade glömt bort hur glad man blir av smicker och komplimanger. Han ville bjuda oss på varsinn drink men de margueritas han kom med visade de sig vara odrickbara, alldeles för starka och smakade....gift. När han inte var i närheten så rymde vi därifrån illa kvickt.
Efter att ha spanat in de restauranger och barer som fanns där och övervägt om vi skulle ta en taxi in till centrala Barcelona för att hitta något uteställe, bestämde vi oss ändå för att stanna kvar här och testa CDLC igen. Det var lite mer folk idag och vi stod i baren längst in och zippade på varsinn gin & tonic och skämtade elakt om ett gäng döva som var där. Faktiskt så skämtade vi elakt om de flesta som råkade befinna sig i vårt blickfång. Alla utom en av bartendrarna som såg lite vampyraktig ut (i min mening) om än oerhört läcker (i min kompis mening).
Servitören Chris från kvällen innan kände igen oss och kom fram och pratade lite. En riktigt snygg och trevlig grabb, hade gärna klämt lite på hans välformade biceps. Han erbjöd oss att vräka oss på en av divanerna (som ikväll var reserverade endast för VIP-gäster). När vi låg där utan skor så kände jag mig mer VIP än någonsin. Snart kom han tillbaka och frågade vad vi drack, ögonblicket kom han med två GT. Lyx. Sippade. Snackade. Spanade.
"Gillar ni coktails?", Chris var tillbaka. Vi nickade. En stund senare levererades två fantastiska strawberry daiquiries. Chris försäkrade sig hela tiden om att vi hade det bra och småsnackade med oss under långa stunder. Nej nej, vi skulle absolut inte betala något för drinkarna. Till Chris stora besvikelse gick vi innan stället stängde, tror allt han hade hoppats på att kunna dra med oss vidare någonstans när han slutade. Två spanjorers hjärtan krossade på en kväll, stackarna!
Dag 3 Min kompis ville sova ut. Inte jag. Strax före nio knatade jag iväg för att se La Sagrada Familia i dagsljus. Jag gick inte raka vägen dit utan såg till att passera änny ett Gaudí bygge på vägen dit. I dagsljuset var katedralen mer imponerande, men jag associerade av okänd anledning byggnadens fasader och former till kommunistiska betongstatyer. Att gå in kostade 8 EUR varav en del av intäkten finansierar det fortsatta (eviga?) färdigställandet av byggnaden.
Utsidan visade sig vara långt mer färdig än insidan som såg ut som...ja, en byggarbetsplats. Längs med väggen fanns det plats att gå på men allt innanför var inhägnat och där var bråte, cementblandare, säckar med sand, gipsformar, truckar, bräder etc etc. Svårt att föreställa sig hur det kommer se ut när det är färdigt.
Jag mötte min kompis och vi checkade ut och hann med en frukost på ett litet café ett par kvarter från hotellet innan det var dags att haffa en taxi till flygplatsen för hemresa. Jag önskar vi hade haft åtminstone en halv dag till på oss för att hinna ser mer av denna intressanta stad. Fast jag misstänker att jag kommer åka dit igen. Någon gång.
I helgen var jag i Barcelona med min bästa väninna. Det var mitt första besök i denna storstad men säkerligen inte mitt sista. Där fanns massor att se och göra, vädret var underbart (22-25 grader och sol alla dagarna) och människorna trevliga. Det enda som var lite synd var att maten var nästan i prisklass med Sverige.
Första kvällen Vi anlände sent på torsdagkvällen till vårat hotel The Praktik som ligger i området L'Eixample. Efter att ha spanat in det snyggt inredda hotellrummet gav jag mig ut med karta och kamera på en kvällspromenad till La Sagrada Familia. Endast en fasad var upplyst vilket var lite av en besvikelse, men man fick ändå en uppfattning om byggnadens detaljrikedom och storhet.
På väg tillbaka smög jag in på en liten bar för tapas (Patatas Bravas och Chorizitos al Diablo) och en öl i ett försök att väcka liv i min latenta spanska.
Dag 1 På fredagsmorgonen sov vi ut ordentligt och vandrade sedan de 10 minutrarna ner till Las Ramblas. Där åt vi frukost på en uteservering med god utsikt över gatan och alla andra turister. Nybakad baguette med jamon serrano, färskpressad apelsinjuice och café con leche i solskenet. Mums!
Mätta och belåtna strosade vi längs med Las Ramblas försäljare och vek sedan in bland de gotiska kvarteren där vi gick runt i de smala gränderna. Här var det oerhört tyst och lugnt jämfört med all trafik och folkträngsel på Las Ramblas. Vackra, växtprydda balkonger och massor med tvätt som hängde på tork överallt.
Vi kom ut ur dunklet vid avenyn intill marinan och promenerade förbi konstmuséet, sneddade genom sunkiga bostadskvarter för att komma ut till en av stränderna, Platja de San Sebastiá. Vita stränder, turkosblått hav och brusande vågor. Så fint! Efter en stunds barfotaplask i strandkanten återvände vi till marinan där vi åt en lång lunch på "Luz de Gas", en restaurang som ligger på bryggorna i hamnen. Vi avnjöt en immande kanna sangría tillsammans med flera olika tapas - patatas bravas, grillade jätteräkor, fårost, croquetter. Djupa samtal, guppande båtar, gassande sol, supande tyskar - kan det bli bättre?
Efter lunchen tog vi en taxi upp till Park Güell där Gaudí skulle byggt ett helt bostadsområde för välbärgade på uppdrag av någon miljonär. Projektet blev dock en flopp och ingen var intresserad av att köpa så efter bara några hus lades projektet ner. Parken består av några byggnader i Gaudís galna stil samt en park med anlagda promenadvägar som klättrar upp på en kulle strax norr om centrala Barcelona. Häruppifrån hade vi en vidunderlig utsikt över staden och havet. Väl värt ett besök!
Vi åkte tillbaka till hotellet och tog en välbehövlig siesta. Middagen var en flopp - vi gick till en restaurang som vi hittade inte så långt från hotellet. Vi beställde en flaska cava och varsinn 17-euros-paella. Den var varken särskilt riklig eller särskilt god, lagar bättre paella själv. Men cavan slank ner utan problem. Efter maten åkte vi till en bar vi blivit rekommenderad, Carpe Diem Lounge Club (CDLC) vid strandkanten på La Barceloneta. Det var ett ganska coolt ställe, mycket folk, lite orientalisk inredning med jalusiavskiljda divaner där man kunde vräka sig barfota. Personalen bestod mest av attraktiva och vältränade killar som var fina att titta på (och trevliga att beställa av). Vår egen snygga servitör hette Chris och var mexikan. Drinken var god men alla dagens upplevelser tog ut sin rätt och vi åkte hem ganska tidigt.
Dag 2 Vi kom upp lite tidigare denna dag och tog en taxi till stranden Platja Bogatell, en strand som ligger bortanför området La Barceloneta. Tyvärr visade sig att taxichauförren inte hade så bra koll på Barcelonas stränder för han släppte av oss två stränder för långt bort i vad som mest liknade ett industriområde. Med kurrande magar vandrade vi någon kilometer tillbaka till "vår" strand. Där fanns en liten "chiringuito", en strandbar som precis höll på att öppna. Här åt vi frukost, med en nästan öde strand och fri horisontlinje över Medelhavet ("Va? Det här är väl Atlanten?" utbrast min kompis). Frukosten denna dag bestod av en tonfiskbaguette, apelsinjuice (från koncentrat) och café con leche och kostade dryga 10 EUR per person.
Vi hyrde sedan varsin solstol och njöt i fulla drag av de värmande soltrålanrna och bruset från havet. Vi lyxade även till det med varsinn massage som en trupp av thailändskor sålde för 5 EUR per kvarten. När vi antagit en lagom tomatröd nyans åt vi lunch på samma chiringuito som sköljdes ner med en (jävligt stark) mojito.
Lite smålulliga taxade vi tillbaka till hotellet, lämnade badgrejorna och gav oss ut på stan för att undersöka Barcelonas shopping med start i varuhuset El Corte Inglés. Shoppingen var ingen hit - fruktansvärt mycket folk, samma märken som hemma och samma priser. Tillbaka till hotellet blev det lite vila och sedan öl, oliver och ost på balkongen medan solen sjönk ner bakom hustaken.
Den här kvällen hade vi bokat bord på en lite bättre restaurang Shoko - granne med CDLC i La Barceloneta. Snygga och uppklädda infann vi oss kl. 21.30 för att få vårat bord utomhus (vi sa till särskilt om det vid bokningen), bara för att bli visade till ett trist inomhus bord. Vi beställde förätt och huvudrätt och en flaska cava att dricka till. De dröjde oerhört med drickan, vi hann få in förätten och den hann kallna innan vi äntligen fick våran flaska. Dåligt!
En av våra servitörer hette León och pratade inte engelska. Detta innebar att han pratade mest med mig på spanska. Han frågade nyfiket saker om oss varje gång han hade vägarna förbi och blev överlycklig när han fick veta att jag var singel. Här övergick hans omsorger till mer rättframt flörtande. Han eskorterade oss stolt till baren medan han muttrade "Camilla, Camilla, Camilla - me enamoro de tí" typ, Camilla, jag blir alldeles kär i dig. Typiskt spansk charmör-chargong. Något jag uppskattar i allra högsta grad! Jag hade glömt bort hur glad man blir av smicker och komplimanger. Han ville bjuda oss på varsinn drink men de margueritas han kom med visade de sig vara odrickbara, alldeles för starka och smakade....gift. När han inte var i närheten så rymde vi därifrån illa kvickt.
Efter att ha spanat in de restauranger och barer som fanns där och övervägt om vi skulle ta en taxi in till centrala Barcelona för att hitta något uteställe, bestämde vi oss ändå för att stanna kvar här och testa CDLC igen. Det var lite mer folk idag och vi stod i baren längst in och zippade på varsinn gin & tonic och skämtade elakt om ett gäng döva som var där. Faktiskt så skämtade vi elakt om de flesta som råkade befinna sig i vårt blickfång. Alla utom en av bartendrarna som såg lite vampyraktig ut (i min mening) om än oerhört läcker (i min kompis mening).
Servitören Chris från kvällen innan kände igen oss och kom fram och pratade lite. En riktigt snygg och trevlig grabb, hade gärna klämt lite på hans välformade biceps. Han erbjöd oss att vräka oss på en av divanerna (som ikväll var reserverade endast för VIP-gäster). När vi låg där utan skor så kände jag mig mer VIP än någonsin. Snart kom han tillbaka och frågade vad vi drack, ögonblicket kom han med två GT. Lyx. Sippade. Snackade. Spanade.
"Gillar ni coktails?", Chris var tillbaka. Vi nickade. En stund senare levererades två fantastiska strawberry daiquiries. Chris försäkrade sig hela tiden om att vi hade det bra och småsnackade med oss under långa stunder. Nej nej, vi skulle absolut inte betala något för drinkarna. Till Chris stora besvikelse gick vi innan stället stängde, tror allt han hade hoppats på att kunna dra med oss vidare någonstans när han slutade. Två spanjorers hjärtan krossade på en kväll, stackarna!
Dag 3 Min kompis ville sova ut. Inte jag. Strax före nio knatade jag iväg för att se La Sagrada Familia i dagsljus. Jag gick inte raka vägen dit utan såg till att passera änny ett Gaudí bygge på vägen dit. I dagsljuset var katedralen mer imponerande, men jag associerade av okänd anledning byggnadens fasader och former till kommunistiska betongstatyer. Att gå in kostade 8 EUR varav en del av intäkten finansierar det fortsatta (eviga?) färdigställandet av byggnaden.
Utsidan visade sig vara långt mer färdig än insidan som såg ut som...ja, en byggarbetsplats. Längs med väggen fanns det plats att gå på men allt innanför var inhägnat och där var bråte, cementblandare, säckar med sand, gipsformar, truckar, bräder etc etc. Svårt att föreställa sig hur det kommer se ut när det är färdigt.
Jag mötte min kompis och vi checkade ut och hann med en frukost på ett litet café ett par kvarter från hotellet innan det var dags att haffa en taxi till flygplatsen för hemresa. Jag önskar vi hade haft åtminstone en halv dag till på oss för att hinna ser mer av denna intressanta stad. Fast jag misstänker att jag kommer åka dit igen. Någon gång.
Vem fan köper glass av Glassbilen?
Glassbilen. Ännu på tvåtusentalet spelar den sin sjukt irriterande trudelutt utanför stan. Den vägrar helt enkelt att ge upp. Häromkvällen var den ända inne på stallplanen och vände sen stod den säkert fem min vid boningshuset där och enträget repetera glassbilsmelodin var tionde sekund. OM det nu är så att det faktiskt är NÅGON som köper glass från glassbilen så är jag säker på att de gör det endast för att få slippa höra på fanskapet. Vakna upp GB, glassbilen är ute!
Prag - vilken mysig stad
I veckan var jag i Prag två dagar på möte. Jag har aldrig tidigare varit i Prag eller Tjeckien och det var spännande att få åka till ett helt nytt land. Tyvärr var både kontoret och hotellet jag skulle vara på i en stor business park en bit utanför centrala Prag och det blev knappt någon tid över åt någon sightseeing.
Första kvällen åkte jag och en kollega in till stan och promenerade runt i mörker, dimma och regn. Trots de dåliga förutsättningarna föll jag pladask för Prag. Visst var det turistiskt och exploaterat men det förstörde inte stadens charm, de vackra husen, kullerstensgatorna, de pampiga kyrkorna, torgen och floden.
Vi åt middag på vad som verkade vara en lite modernare restaurang i närheten av Kafka muséet. Servicen var topp och maten snyggt upplagd och vällagad. Till förrätt åt jag tunna skivor rökt ankbröst, med grillad getost på sallad med hallonvinägrette. Till huvudrätt åt jag anka med rödkål och rotsaksrösti. En halvliters Urguell till det. Summa: ca 250 kr. Prisnivån i de turistiga delarna av staden är inte så mycket billigare än i Sverige, men man kan äta riktigt billigt om man vågar sig iväg från turiststråken. Ölen är dock billig och god.
Kongresshotellet var en mardröm av "öststatslyx" dvs mörka, mönstrade heltäckningsmattor, vinröda plyschsoffor, krom och mässing, plastväxter, olika vatteninstallationer och marmor (äkta och fejkad). Hotellet stoltserade med egen souvenirbutik, casino, spa, tennisbanor, thaimassage på rummet för 200 kr per timman, japansk trädgård och sjungande fontän (tog aldrig redan på exakt vad detta innebar). Hotellrummet var enormt, säkert 35 kvm och med sparsam, ful möblering. En intressant detalj var att möbleringen ändrades från dag till dag. Första kvällen hade jag två fåtöljer och nästa dag var fåtöljerna utbytta till en vit (V I T) läderskoffa. Hu!
Andra kvällen hade företaget ordnat en gemensam middag på en restaurang med medeltidstema. Medeltid innebar i detta fall tegelvalv, metalltalrikar (som att äta ur ett sjukhusbäcken, typ) och en servitris i kjol och knyttopp vilket lämnade allt från under bysten till nedanför naveln bart. Birkenstocksandalerna som hon hasade runt i ökade inte på medeltidskänslan. Dock verkade avsaknaden av kläder uppskattas av mitt sällskap som bestod nästan enbart av män bl.a. rumänen Bogdan, ungraren Lazlo, bulgaren Todor, österrikaren Alfred, britterna Tony och Scott, amerikanen Frank, tysken Mathias etc etc.
Hur som helst var det en rolig affärsresa och jag hoppas kunna åka till Prag igen om inte alltför länge. Det är en stad jag skulle vilja uppleva tillsammans med någon jag bryr mig om.
Första kvällen åkte jag och en kollega in till stan och promenerade runt i mörker, dimma och regn. Trots de dåliga förutsättningarna föll jag pladask för Prag. Visst var det turistiskt och exploaterat men det förstörde inte stadens charm, de vackra husen, kullerstensgatorna, de pampiga kyrkorna, torgen och floden.
Vi åt middag på vad som verkade vara en lite modernare restaurang i närheten av Kafka muséet. Servicen var topp och maten snyggt upplagd och vällagad. Till förrätt åt jag tunna skivor rökt ankbröst, med grillad getost på sallad med hallonvinägrette. Till huvudrätt åt jag anka med rödkål och rotsaksrösti. En halvliters Urguell till det. Summa: ca 250 kr. Prisnivån i de turistiga delarna av staden är inte så mycket billigare än i Sverige, men man kan äta riktigt billigt om man vågar sig iväg från turiststråken. Ölen är dock billig och god.
Kongresshotellet var en mardröm av "öststatslyx" dvs mörka, mönstrade heltäckningsmattor, vinröda plyschsoffor, krom och mässing, plastväxter, olika vatteninstallationer och marmor (äkta och fejkad). Hotellet stoltserade med egen souvenirbutik, casino, spa, tennisbanor, thaimassage på rummet för 200 kr per timman, japansk trädgård och sjungande fontän (tog aldrig redan på exakt vad detta innebar). Hotellrummet var enormt, säkert 35 kvm och med sparsam, ful möblering. En intressant detalj var att möbleringen ändrades från dag till dag. Första kvällen hade jag två fåtöljer och nästa dag var fåtöljerna utbytta till en vit (V I T) läderskoffa. Hu!
Andra kvällen hade företaget ordnat en gemensam middag på en restaurang med medeltidstema. Medeltid innebar i detta fall tegelvalv, metalltalrikar (som att äta ur ett sjukhusbäcken, typ) och en servitris i kjol och knyttopp vilket lämnade allt från under bysten till nedanför naveln bart. Birkenstocksandalerna som hon hasade runt i ökade inte på medeltidskänslan. Dock verkade avsaknaden av kläder uppskattas av mitt sällskap som bestod nästan enbart av män bl.a. rumänen Bogdan, ungraren Lazlo, bulgaren Todor, österrikaren Alfred, britterna Tony och Scott, amerikanen Frank, tysken Mathias etc etc.
Hur som helst var det en rolig affärsresa och jag hoppas kunna åka till Prag igen om inte alltför länge. Det är en stad jag skulle vilja uppleva tillsammans med någon jag bryr mig om.
Låg humor
Idag på fredagsfikat på jobbet var det någon som pratade om en marknad med "knallar". Flera av oss fattade inte vad som menades med "knalle" i det sammanhanget, det verkar vara något slang ord som används i Bålsta.
Vi fick oss förklarat att detta tydligen betyder stånd, marknadsstånd alltså. Vi skrattade och drev med detta roliga ord:
"Jag brukar alltid handla bland knallarna på Hötorget"
"Vi ses vid grönsaksknallen"
Jag kläckte sedan ur mig ett riktigt lågvattenmärke, ett test för att se vilka av mina kollegor som 1) är snabbtänkta och 2) har snuskig humor:
"morgonknalle"
Två kollegor skrattade. Jag gillar dem!
Vi fick oss förklarat att detta tydligen betyder stånd, marknadsstånd alltså. Vi skrattade och drev med detta roliga ord:
"Jag brukar alltid handla bland knallarna på Hötorget"
"Vi ses vid grönsaksknallen"
Jag kläckte sedan ur mig ett riktigt lågvattenmärke, ett test för att se vilka av mina kollegor som 1) är snabbtänkta och 2) har snuskig humor:
"morgonknalle"
Två kollegor skrattade. Jag gillar dem!
Nya aktiviteter = roligt, roligt
Livet känns riktigt bra just nu och efter att ha varit rejält uttråkad så börjar saker och ting hända.
På jobbet är jag med i ett stort projekt som kommer pågå i ungefär ett halvår och kommer innebära åtminstone en resa till Prag (där jag aldrig varit). Ser fram emot att få lite mer att göra.
Jag har testat kajakpaddling och det kommer nog bli en ny hobby för mig när det är säsong. Genom det lärde jag känna ett gäng andra friluftsmänniskor och vi pratade löst om att göra andra saker tillsammans framöver. Jag hoppas på det!
Jag har också börjat sjunga i en nystartad, stoooor kör. Bortsett från att den är kyrko-driven (vilket innebär en viss hallelulja-varning och töntiga gudfruktiga låttexter) så tror jag det kommer att bli superkul. Jag har verkligen saknat sången.
På killfronten har jag ju tagit steget från förskrämd, passiv singel till pro-aktiv. En kille har jag träffat hittills på fika (och avskrivit) men det kommer nog bli fler träffar under hösten. Det känns bra och lite spännande.
Jag känner mig mycket lugnare än jag gjort på länge. Härligt!
Biten på kajak
Redan förra året var jag sugen på att lära mig paddla kajak, men det blev inget av det. Denna sommar blev det ett spontanbesök på Pampas Marina på nationaldagen men alla kajaker var uthyrda. Surt. Sen lärde jag känna en kul tjej på ett bröllop som paddlar mycket och efter lite tjat organiserade hon och killkompis en två-dagarskajaktur för fyra av deras kompisar, däribland jag och tre andra killar.
I lördags i snudd på kulingvindar packade vi våra kajaker på norra Värmdö och gav oss iväg. Min jungfrutur inleddes med över en timmas paddling i direkt motvind, stundtals med hyfsade vågor. Renata Clumska släng dig i väggen blev mitt mantra under helgen. Med en paddelteknik att skämmas för och en fysisk styrka som har sett bättre dagar (har varit halvkrasslig i flera veckor) kämpade jag på i kajaken. Trots att det var mycket tyngre fysiskt än jag räknat med var turen en fantastisk upplevelse och utmaning.
När vi hittade in i skydd bland småöar och kajakerna ljudlöst och lätt gled fram i vattnet fylldes man av en frihetskänsla som hette duga (särskilt andra dagen när packningen lättat betydligt). När solen stundtals tittade fram eller en havsörn seglade över oss så var det fullkomligt ofattbart att man inte gjort de här tidigare. Även om
Vi hittade en bra övernattningsplats med en lite sandstrand att parkera kajakerna på och en glänta i skogen att sätta upp tälten på i skydd av den tilltagande vinden. Kvällen bjöd på en otrolig stjärnhimmel som avnjöts i värmen av en sprakande brasa. Mina tankar gick till livet i stan och hur mycket härligare det var att sitta där på ett sittunderlag i mossan och vara sådär lagom halvskitig, trött och avslappnad. Underbart!
Jag längar redan till flera kajakturer men det är väl troligt att de får vänta tills nästa säsong....
Hurtigt värre
Här har ni en som gått upp kl. 6 och var på jobbet redan halv åtta för att köra ett body pump-pass innan arbetsdagens början. Jorå. Det var sjukt jobbigt, ingen energi i musklerna alls eftersom jag bara ätit lite frukost innan och måltiden innan dess var en sushi kl. 18 igår.... Men jag överlevde. Nu gäller det bara att orka med resten av dagen också och hoppas på att jag kommer kunna röra mig när träningsvärken kickar in imorgon....
Missförstånd om pris
Igår gick jag till Naturkompaniet för att titta på ett vind- och regnställ. Jag har insett att det kan vara värt att investera i det både med tanke på cykling, ridning, kajakturer och skogspromenader. Min avsikt vara bara att se vad utbudet var och känna efter lite vad jag vill ha.
Jag bad en manlig säljare om hjälp (så klart). Jag förklarade vad mitt syfte var och sa sedan "och jag hade inte tänkt mig att det skulle kosta 3000 kronor", varpå säljaren sken upp som en sol och sa "åh, jaha - då går vi hit bort" och pekade bort ifrån ställningarna där jag just bläddrat bland regnjackor i 1000-kronorsklassen.
När han sedan plockade fram ett par olika jackor åt mig att prova såg jag till min förskräckelse att prislappen var över 2 500 kr på alla. Jag misstänkte att försäljaren hört fel och trott att jag VILLE att det skulle kosta 3000 spänn (och jag som inte ens trodde att sådana plagg kunde kosta så mycket). Eftersom han verkade så otroligt glad över just detta faktum och missförståndet redan pågått i flera minuter så kunde jag inte få ur mig att jag ville ha nåt billigt. Vilken mes jag är!
Jag spelade glatt med och provade entusiastiskt den ena top-of-the-line jackan efter den andra tills jag tackade så mycket för hjälpen och gick hem "för att fundera". Fasen, nu kan jag inte gå tillbaka till just den butiken igen.....
Nöden har ingen lag
På hemväg från jobbet fick jag mig ett gott skratt. När jag gick längs Odengatan kom en mamma med en 5-6-årig son ut från en butik. Pojken sackade efter lite och rätt som det var gick han fram till ett av träden längs med trottoarkanten, drar ner brallorna till knäna och med rumpan bar ställer sig att kissa mot stammen mitt bland folk och bilar. Stackars liten, han måste ha varit bra nödig! Mamman och jag utbytte ett stort leende. Barn är för roliga!
I love Echinacea
Än en gång har sluppit bli sjuk och tror att Friggs Echinacea brustabletter har hjälpt mig. Jag kände mig lite hängig på måndagen och på kvällen började jag min kur. Igår mådde jag risigt och hällde i mig ett försvarligt antal tabletter och hade en lugn hemmakväll. Idag mår jag mycket bättre så jag lyckades tydligen förhindra att sjukdomen bröt ut. Så skönt! Undrar om jag vågar träna på fredag....
Irrationellt ekonomiskt tänkande
Idag på lunchen diskuterade vi hur konstigt man resonerar ibland när man handlar. När det gäller vardagsinköpen verkar varje öre och krona spela roll. En kollega berättade att hon avstår från att köpa frukostflingor om de kostar mer än 21 kronor. Däremot tvekar hon inte en sekund att kasta ner en mörk chokladkaka för 44.90 i samma kundkorg. En annan kollega berättade att hon alltid faller i kupong-fällan - typ köp två paket av nåt till rabatterat pris. Oftast är rabatten försumbar, ett par kronor bara, och produkten är nästan säkert något du vanligtvis inte köper.Men tillfredställelsen över "spara" 5 kronor verkar visst mer lockande än produkten i sig.
Vi verkar vara extra priskänsliga när det gäller trista vardagsinköp, sådana inköp som uppfattas som nödvändigheter och inte ger särskilt mycket njutning eller tillfredställelse. En ny mobiltelefon eller handväska för ett par tusen kronor kan däremot spontaninköpas utan större eftertanke.
Vi verkar vara extra priskänsliga när det gäller trista vardagsinköp, sådana inköp som uppfattas som nödvändigheter och inte ger särskilt mycket njutning eller tillfredställelse. En ny mobiltelefon eller handväska för ett par tusen kronor kan däremot spontaninköpas utan större eftertanke.
Vidare till sprit, där vi uppvisar ett än mer motstridigt köpbeteende. På Systembolaget är vi nogranna med att hålla oss inom en viss prisgrupp på vin och skulle inte få för oss att lägga till 20 spänn för ett lite dyrare och kanske godare vin. Ute på restaurang bryr vi oss inte särskilt om vilka summor som läggs på vinkonsumtion utan beställer gladeligen vin för 75 spänn glaset, eller varför inte beställa in en hel flaska för 400 (av ett vin som kostar 69 kr på Systemet)? Så det är visst inte alltid produkten i sig som avgör hur gnidiga vi är utan situationen.
Över till kläder och mode. Där fann vi både gemensamma nämnare och olikheter i kollegiatet. En del kan inte förmå sig att handla billiga kläder för de är övertygade om att dyra kläder innebär överlägsen kvalitet jämfört med till exempel H&M. Andra, jag själv inkluderad, föredrar att köpa lite mer kläder lite oftare för att på så sätt kunna anpassa sig efter årstid och mode. Jag uppfattar alla kläder som kostar över 350 kr som dyra bortsett från skor, jeans och utekläder.
Det var intressant att vi var flera som hade svårt att investera i vettiga kläder för våra intressen. En kollega som tränar i stort sett varje dag har trots detta svårt att betala mycket pengar för träningskläder. Jag själv lider av samma problem med ridkläder trots att de används flera gånger om veckan året om och där bra grejer verkligen skulle göra skillnad.
Vi var alla överrens om att vi borde vara lite mer medvetna om hur vi spenderar våra pengar och när det lönar sig att vara ekonomisk. Effekten av att snåla i mataffären är kanske så liten att det inte är värt besväret, men är en vana som det är ack så svår att få bukt med.
Dags för en förändring...
Nu när jag börjat komma igång med vardagslivet igen känner jag att jag nog skulle behöva en förändring i mitt liv. Det känns som om mitt liv stått och stampat på samma ställe senaste 1-2 åren. Är det kanske så att hösten är förändringarnas tid? Eller kanske är det bara så att jag genom att vara borta från min varadag i en hel månad fått lite perspektiv på min tillvaro.
Vad denna förändring skulle vara vet jag inte. Mina tankar går på högvarv - kanske räcker det med att gå på någon spännande kurs, någon ny träning, börja dejta. Eller jag kanske behöver en mer dramatiskt förändring - kanske se mig om efter ett nytt jobb eller skaffa husdjur. Köpa en lägenhet? Flytta från stan? Köpa en bil? Det är frustrerande att komma till insikt om att jag behöver något nytt men inte ha någon aning om VAD. Sjutton att jag ska vara en sådan velig typ!
Vad denna förändring skulle vara vet jag inte. Mina tankar går på högvarv - kanske räcker det med att gå på någon spännande kurs, någon ny träning, börja dejta. Eller jag kanske behöver en mer dramatiskt förändring - kanske se mig om efter ett nytt jobb eller skaffa husdjur. Köpa en lägenhet? Flytta från stan? Köpa en bil? Det är frustrerande att komma till insikt om att jag behöver något nytt men inte ha någon aning om VAD. Sjutton att jag ska vara en sådan velig typ!
Semesterrapport II
Nu är det slut på det roliga. En månads verklighetsflykt från Stockholmsvardagen är till ända. När jag i lördags kväll baxade in mitt pick och pack över en halvmeters hög med DN i lägenheten så slog "efter-semestern-ångesten" till direkt. Med tårarna brännande bakom ögonlocken insåg jag att sommarn är slut, vardagslunket börjar igen och allt är precis som före semestern.
Den sista semesterveckan var händelserik och började med kräftfiske i norra Blekinge. Fångsten blev 100-talet flodkräftor varav ca hälften höll storleksmåttet för att bli kokta (storleken har betydelse). På söndagen kom mitt ex till sommarstugeön där vi spenderade tre dagar med att sola, läsa, lösa korsord och grilla. På torsdagen och fredagen körde vi runt i Skåne där vi stannade till på flera underbart vackra platser: Knäbäckshusen, Sandhammaren, Ales stenar, Hammars backar, Ystad och Mölle. Det blev en hel del fotograferande och jag kan knappt bärga mig för att få sätta mig ner och fixa med alla semesterns bilder.
För att summera 2007 år semester så har det varit min bästa semester på många år. Jag ska ALLTID försöka ta 4 veckors sammanhängande ledighet i fortsättningen. Jag är utvilad och har fått en tillräcklig dos av natur och sol för att överleva till Costa Rica-resan i vinter.
Den sista semesterveckan var händelserik och började med kräftfiske i norra Blekinge. Fångsten blev 100-talet flodkräftor varav ca hälften höll storleksmåttet för att bli kokta (storleken har betydelse). På söndagen kom mitt ex till sommarstugeön där vi spenderade tre dagar med att sola, läsa, lösa korsord och grilla. På torsdagen och fredagen körde vi runt i Skåne där vi stannade till på flera underbart vackra platser: Knäbäckshusen, Sandhammaren, Ales stenar, Hammars backar, Ystad och Mölle. Det blev en hel del fotograferande och jag kan knappt bärga mig för att få sätta mig ner och fixa med alla semesterns bilder.
För att summera 2007 år semester så har det varit min bästa semester på många år. Jag ska ALLTID försöka ta 4 veckors sammanhängande ledighet i fortsättningen. Jag är utvilad och har fått en tillräcklig dos av natur och sol för att överleva till Costa Rica-resan i vinter.
Semesterrapport I
Nu är jag inne på semestervecka 3 utav 4. Det är helt underbart att ha sådan lång sammanhängande semester. Jag har varit 10 dagar på sommarön i Blekinge och gjort mest ingenting - sovit, ätit, läst, promenerat. Spenderat en halv vecka på Bjärehalvön i Skåne hos en kompis där vi tagit långa promenader längs med havet, ätit otroligt goda lammracks och inspekterat salladsodlingar. Nu befinner jag mig i Göteborg gos min familj och har hittills haft tur med vädret vilket inneburit att vi kunnat sola och bada vid Västkustens vackra klippor. Snart är det dags att återvända till Blekinge för den sista semesterveckan.
Fästingar: 3
Myggbett: otaliga
Havsbad: jajjamän
Hångel: coming up
Lästa böcker: 5 1/2
Punktering: 1
Reafynd: 6
Frukost på bryggan: 0 (hittills)
Fästingar: 3
Myggbett: otaliga
Havsbad: jajjamän
Hångel: coming up
Lästa böcker: 5 1/2
Punktering: 1
Reafynd: 6
Frukost på bryggan: 0 (hittills)
Nu har jag semester
Nu är det äntligen SEMESTERDAGS! Woooohoooo! Idag packar jag bilen och lämnar Stockholm för en 4-veckors Tour de Södra Sverige med besök i Jönköping, Blekinge skärgård, Bjärehalvön i Skåne, Göteborg och Västkusten. Det kommer bli bad, läsning, vandring, utflykter, filosoferande, massor med fotografering och god mat och frukost på bryggan.
Det bästa av allt är att jag redan är helt nedvarvad och avslappnad. Den här veckan har det inte varit något alls att göra på jobbet. Vi har bara varit tre stycken på avdelningen så vi har passat på att ta långa luncher, långa fikaraster och gå tidigt. Det har alltså sina fördelar att ha sen semester och jobba när alla andra är lediga.
Det sämsta av allt är att jag lider av PMS, semesterglädje varvas med irritation och deppkänslor. Konstig känslomix, men som tur är går det snart över.
Det blir radiotystnad i ett par veckor framöver alltså. Semesterrapport avges i augusti!
Det bästa av allt är att jag redan är helt nedvarvad och avslappnad. Den här veckan har det inte varit något alls att göra på jobbet. Vi har bara varit tre stycken på avdelningen så vi har passat på att ta långa luncher, långa fikaraster och gå tidigt. Det har alltså sina fördelar att ha sen semester och jobba när alla andra är lediga.
Det sämsta av allt är att jag lider av PMS, semesterglädje varvas med irritation och deppkänslor. Konstig känslomix, men som tur är går det snart över.
Det blir radiotystnad i ett par veckor framöver alltså. Semesterrapport avges i augusti!
